Dags att testa sushi från Råkultur

Man kan ju inte bara äta på Ichiban


Efter att ha sett ett antal tweets om Råkultur begav jag mig dit under onsdagen för att se om de kunde leva upp till sitt rykte .


Verkligen trevlig lokal som i likhet med de heta sushiställena inte känns det minsta asiatiskt. En snabb koll bakom disken gav mig intrycket att sushikocken inte var den mest erfarna. Hastigheten var minst sagt försiktig. Men vad säger det om smaken?


Blev 3 lådor med 15 bitars Sushi Moriawase plus Goma wakame, Soya picklad shitake, Marinerade böngroddar och Hijiki algsallad.


Prisnivån var helt acceptabel – lite dyrare än de vanliga ställena, men med tanke på allt snack om smakupplevelsen kändes det helt klart värt det.


20 minuters väntetid med nästan tomma lokaler gick att hantera även det. Jag var ju på bra humör och då är det få saker som kan rubba mig.


Däremot kanske personalens kommentar ”Färskare sushi än så här kan du inte få” när de lämnade över den krävde ett påpekande. Jag funderade snabbt på att hinta något om sushin jag åt i en hamn i Japan, men man vill ju inte aspirera på titeln Årets Petimeterkund så jag höll käft och log.


Tillbaka på kontoret flippade vi upp lådorna och möttes av det här:


rakultur1


Beklagar den lite risiga iPhone-bilden.


Min tidigare tweet om att jag inte ville ha det fancy hade att göra med att det är en massa detaljer som jag inte riktigt orkar med på sushi. Jag vill ha det rått, naturligt och med naturens smaker. Inte guldfärg, fnas och detaljer utan smak eller funktion.


Muttrade lite och högg in bara för att upptäcka att det mycket riktigt var mäkta smarrigt. Laxen smälte i munnen, all vit fisk kändes superfräsch och hade precis rätt konsistens och rullarna var krispiga och lagom stora.


rakultur2


Tillbehören då?
Jo, wakamen och hijikin var precis som överallt annars. Den man köper i stora block på Kina Trading för en hundring. Goda men inget speciellt.
Böngroddarna var krispiga, smakrika med lagom syrlighet och kändes hemgjorda. Klarast lös dock shitaken där de små svamphattarna låg i en perfekt avvägd smet och det blev så klart mer eller mindre slagsmål om dem.


Slutbetyg: 7 av 10 Jag kommer att gå dit igen, men inte längta dit.