You are currently browsing the monthly archive for december 2009.
Nu har jag flyttat till en ny adress och framöver kommer du att hitta Matgeek här
matgeek.taffel.se
Kom och kolla vad jag och de andra matbloggarna roar oss med!
Det är väl lika bra att erkänna att jag är lite inne på jultemat just nu. Mjuk pepparkaka är en personlig favorit, men tänkte att man borde kunna pepparkakisera ett traditionellt cupcakesrecept.
Med flit valde jag att hålla mängden kryddor på en mild nivå så det inte blir som att ta en tugga av en fuktig pepparkaksgubbe. Tanken var istället att man ska förnimma juldofterna, inte översköljas av dem.
Lingonfrostingen följer samma princip. Tillräckligt med lingonsylt i den för att ge färg och lite smak, men inte bli som en lingonmousse.
Innehåll:
1/2 msk vitvinsvinäger
3 dl mjölk
5 1/4 dl vetemjöl
3 dl strösocker
1/2 dl farinsocker
1 tsk bikarbonat
1/2 tsk bakpulver
1 tsk malda nejlikor
1 tsk kanel
1 tsk mald ingefära
1 1/4 tsk malda kardemummakärnor
1/4 tsk vanilj (dubbla om du använder vaniljsocker)
170 gram smör
2 ägg
Frosting:
240 gram smör
400 gram Philadelphia
1 tsk vanilj
1 1/2 liter florsocker
4-6 msk lingonsylt
1.
Sätt ugnen på 170 grader.
Häll mjölk och vinäger i en liten skål. Rör om ett par varv och låt det vila ett par minuter.
2.
Blanda de torra ingredienserna i hushållsassistenten eller med en elvisp.
3.
Ner med smöret och kör till det fördelats i de torra ingredienserna och bara är små gryn.
4.
Knäck i äggen, tillsätt mjölken och kör sen på medelhastighet runt 4 minuter.
Få inte panik nu, det ser ut som en soppa, men efter någon minut ändrar det karaktär och blir till en fastare smet. Det är dock fortfarande en mycket lösare smet än vanligt.
5.
Som vanligt tar jag en plåt med plats för 12 formar och ställer i pappersformar i varje hål. Sen fyller jag dem till hälften och skjutsar in dem i ugnen.
6.
Efter runt 15-20 minuter stoppar jag ner en tandpetare i en i mitten. Kommer tandpetaren upp utan smet på sig så är allt väl. Då får de komma ut i kylan igen, vila runt 5 minuter i plåten och sen låter jag dem svalna helt på ett galler.
7.
Frostingen är superenkel. Kör smör och Philadelphia fluffigt. Underlättar verkligen om de är rumstempererade när du drar igång. Ha sen i lingonsylten (är den fast och fin så kan du ha i lite mer, är den superlös så har du i lite mindre). Slutligen blandar jag stötvis ner florsockret och ser till att det får vispas runt några minuter så den blir slät och fin. Över med smeten i en spritspåse som sen får vila en timme i kylen så den blir tillräckligt fast för att kunna spritsas.
Slutsats: Jomenvisst! Trivsam smak, fluffiga inuti och syran från Philadelphian funkade otippat bra med lingonsylten. Först var jag tveksam till om det verkligen var tillräckligt med kryddor, men nu är jag övertygad. Det är alldeles lagom.
Kanske det bästa med julen?
Jag har alltid varit barnsligt förtjust i vörtbröd. För mig är det upptakt mot julafton först när den första skivan är skuren och uppäten.
Har heller aldrig varit kräsen när det kommer till vilken sorts vörtbröd som slunkit ner. Det kan vara allt från färdigskivad utan russin till bagarens fortfarande varma som fullkomligt spränger näsan med dofter och där russinen är som små öar av sötma och smak.
Att ge sig in på det här själv har känts som när lärjungen allt för tidigt utmanar sin mästare i en kamp med självklar utgång. Jag var rädd för att förlora. Men i år skulle det bli ändring på den saken.
Efter att ha läst på ordentligt och konsulterat de gamla mästarna likväl som de unga uppstickarna såg jag två olika vägar att gå – med eller utan vörtessens.
Mitt förra kontor låg på Wallingatan i Stockholm och mitt emot huserade Stockholms Aeter & Essencefabrik där kryddor har sitt eget paradis. Här säljer de dels en kryddblandning för vörtbrödsbaket (men den kan man lika gärna blanda ihop själv) samt en vörtessens vilket är som sirap med ett hopkok av allt de som gör brödet så himla gott. Men att börja med att inte ens försöka få ihop en bra blandning själv kändes som ett hån.
Alltså valde jag det senare alternativet – utan någon form av färdig kryddblandning eller hopkok.
I ren jämförelse bakade jag samtidigt ut ett bröd med liknande sammansättning som det nedan, dock utan surdeg och med 50 gr jäst istället. Enligt flera rekommendationer ska vörten därefter gräddas på 170 grader. Båda dessa förslag resulterade i den tröttaste limpan jag ätit på mannaminne. Ingen yta, ingen volym och ingen som helst stuns.
I det här receptet blev det full fart på ugnen och degen består bara av surdeg som fått jäsa all tid den behövde.
Fördeg:
Vetesurdeg
200 gr vatten
200 gr vetemjöl
Morgon dag 1:
Ta ut en klump surdeg från kylen och blanda med 40-gradigt vatten och mjöl i en stor skål. Låt stå framme i rumstemperatur till den börjat bubbla riktigt ordentligt. Det blir nästan skum på ytan när den är som allra bäst.
Innehåll:
250 gr av fördegen
1 flaska porter (33 cl)
3 dl julmust
3 msk rapsolja
1/2 dl mörk sirap
1/2 dl ljust muscovadosocker
60 gr smör
1 msk salt
1/2 msk mald pomerans
3/4 msk mald kardemumma
1 1/2 msk mald ingefära
1 msk mald nejlika
600 gr rågsikt
400 gr vetemjöl special
80 gr russin
Tidig eftermiddag dag 1
Smält smöret och rör ner salt, pomerans, kardemumma, ingefära och nejlika.
2.
Häll ner fördeg, porter, julmust, rapsolja, sirap och muscovadosocker i hushållsmaskinen och låt det blandas någon minut.
3.
Tillsätt det lätt avsvalnade smöret med kryddorna.
4.
Ner med mjöl och låt gå på låg hastighet tills allt blandas. Öka sedan hastigheten till medel i cirka 6 minuter och avsluta på hög hastighet 1 minut.
5.
Häll över degen till en inoljad bunke (använd rapsolja även här), täck med plast och ställ på ett mysvarmt ställe. Eftersom det pågick en del annat bakande hela dagen så var köket en perfekt plats.
6.
Efter cirka 16 timmar (och observera att det här är superolika från gång till annan) så hade den jäst till dubbla storleken. Satte då ugnen på 250 grader och väntade runt 45 minuter tills den var rejält uppvärmd.
Stjälpte försiktigt ut degen på ett mjölat bakbord, delade den i två delar, vek ihop dem och skjutsade direkt in dem i ugnen. Allt med varsamma händer.
7.
Efter 10 minuter drog jag ner temperaturen till 210 grader och öppnade ugnsluckan en gång för att få ut ånga som bildats.
Har bestämt mig för att sluta ha in vatten på en plåt som annars är brukligt, eftersom jag tycker skorpan blir bättre ju mer fukt man får bort.
Lite osäker på hur länge jag lät det stå inne. Runt 40 minuter tror jag mig minnas. Det viktiga är att det har massor med färg och att en köttermometer som man sticker in till mitten visar på en temperatur på 98 grader.
Slutsats: Wow! Innanför den tre millimeter tjocka skorpan dolde sig bland det godaste brödet jag ätit. Visst, lite exalterad över att ha lyckats är jag så klart. Det färgade förmodligen mitt omdöme. Men i ärlighetens namn så hade jag förväntat mig mer kamp. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att det skulle gå så snabbt att tygla vörten även om det finns en del kvar att göra för att nå fulländning.
Nästa steg blir att eventuellt öka mängden russin eller byta ut dem mot korinter samt tillsätta en aning mer krydda.
Yeah baby, I’m back!
Efter att ha varit helt överöst med arbete senaste månaden och samtidigt hållt på att förbereda en flytt av bloggen till ett ställe med en massa andra trevliga matbloggare så har det inte blivit något skrivande.
Därmed inte sagt att jag inte har bakat något. Ska försöka publicera den lilla backloggen som byggts upp.
De här gjorde jag ikväll efter att ha blivit sugen på något med vansinnigt mycket choklad. Och vansinnigt mycket choklad blev det!
Innehåll:
1 ägg
1.2 dl ljust muscovadosocker
1.2 dl strösocker
1.2 dl mjölk
1/2 msk vinäger
0.8 dl starkt kaffe
1.2 dl smält smör
2.6 dl vetemjöl
0.6 dl kakao
1.25 tsk bikarbonat
1 krm vanilj (ta dubbla mängden om du använder vaniljsocker)
0.25 tsk salt
Frosting:
170 gram choklad
1.8 dl grädde
45 gram smör
1.
Sätt ugnen på 170 grader.
Ner med ägg, muscovadosocker och strösocker i en bunke. Håll ett öga på muscovadosockret så att det inte följer med några klumpar. Den blir lätt lite hårda bitar i paketet som man inte vill ha med i smeten.
Vispa ihop det, men räkna inte med att det blir speciellt fluffigt.
2.
Smält smöret och ha ner det (efter att det fått svalna ett par minuter) i smeten tillsammans med mjölk, vinäger och kaffe (gärna extra starkt)
3.
Ta fram en bunke till och blanda ihop mjöl, kakao, bikarbonat, vanilj och salt.
4.
Rör ner mjölblandningen i vätskan och se till att det inte blir några klumpar kvar.
5.
Stoppa ner formar i en muffinsplåt med plats för 12 cupcakes. Fyll formarna till nästan hälften och skjutsa in plåten i ugnen.
6.
Efter cirka 15 minuter hade de blivit toppiga och fina. Ner med en tandpetare och eftersom den kom upp utan smet på sig insåg jag att de var klara och ut åkte de till kylan. Lät dem stå kvar i plåten några minuter för att svalna innan jag flyttade dem till ett galler.
7.
Frostingen är enkel. Smält chokladen i ett vattenbad. Jag tar ett stort och rejält glas, bryter ner chokladen som i det här fallet var en smarrig 70%-ig gynnare från Dominikanska Republiken, och ställer sen ner det i en större skål som jag hällt riktigt varmt vatten i.
Under tiden som det smälter värmer jag upp grädden till ganska hett. Häll ner grädden i en liten bunke och vispa samtidigt som jag häller i den smälta chokladen.
Ställ åt sidan några minuter till blandningen svalnat och ha sen i smöret som jag med hjälp av en visp rör utan tills det inte återstår några klumpar. Låt allt svalna runt en timme, flytta över det till en sprits och när det uppnått lagom konsistens är det bara att garnera de små liven.
Slutsats: Kaffet bryter av bra med chokladen och gör att de inte blir för mäktiga. Frostingen passar verkligen suveränt och den var sådär härligt len som bara grädde, smör och choklad kan åstadkomma. Bästa tillbehöret var ett glas kall mjölk.
Sätt ugnen på 170 grader, grädda cirka 15 minuter
Smält chokladen i vattenbad
Värm på grädden
Häll ner chokladen i grädden. Låt svalna
