Scan och kulkorven – när fel blir rätt.

Hur ett ärligt svar från Scan fick mig positivt inställd igen.

Jag är ingen mat-fascist även om det ibland kan verka så. Det finns få saker som är så roliga och tillfredsställande som att laga egen mat från grunden. När man efter någon timmes blodbad tar ut denhemmagjorda blodpuddingen ur ugnen, när surdegsbrödet man slitit med i timmar får den perfekta skorpan eller när man gjort morgonmuffins för första gången och de smakar fantastiskt, då vill man aldrig köpa halvfabrikat igen.

Men så står man där i butiken och funderar kring kvällsmaten och det är då det slår mig – halvfabrikat kan vara riktigt gott. Jag och många i min generation är faktiskt uppväxta med mycket sånt och det är inga större fel på oss. Med vissa undantag.
Självklart vill jag helst göra min egen falukorv eller i alla fall köpa en lokalt producerad, men sanningen är den att jag inte ryggar tillbaka för Scans variant heller. Den är riktigt god.

Allt skumt som det är i den då?
ropar mat-maffian. Men så var den när jag var liten också. Jag har inga problem med det. Stuva lite makaroner, riv över muskot, stek på några skivor korv och ät med en god senap. Svårare än så är det inte.

Problemet är att idag får man inte prata om det. Alla ska ha tid att åka till sin lokala odlare eller slaktare, mala sitt eget mjöl (ja, det kommer bli stort 2011), grodda allsköns smaskigheter och helst av allt dra upp middagsfisken själv samtidigt som sippar på en acai-smoothie.

Fördelarna med att göra allt från grunden är så klart enorma både när det kommer till hälsan och plånboken, men det är inte alltid man kan eller vill. Det är inget att skämmas för. Jag är ingen mat-fascist.

Så där stod jag vid köttdisken och kikade lite när mina ögon landar på ett paket Scan Kulkorv.Tänker lite stilla medan jag generat pillar på paketet ”Vad i hela friden är det här?”. Jag vill inte låta som ett pretto, men här nånstans var måttet rågat. Det är alltså korv format till små bollar.

Kom tillbaka hem och skickade iväg den här tweeten

Fick några svar från bland annat @svenwennersrom@mgarbarczyk@carnbro och @maggan_e. Alla var ganska överens. Weird produkt.

Det kunde ha stannat där. Som lite allmänt gnäll över en ny produkt som inte passar oss mat-hipsters.

Men det gjorde inte det eftersom det visade sig att Scan hade koll. Det här svaret kom i morse:

Varför gör det här mig så upphetsad?
Jo, här är ett par av anledningarna:
– De har bevisligen koll på sitt varumärke. Om man pratar om dem så svarar de.
– De försöker inte försköna något. Det är HotDogs i mindre bitar. Somliga tycker de är roliga. Fine.
– De skriver under med ett namn. Det gör det så personligt och trevligt. Tack Laila!
– De bryr sig om konsumenten. Hur många pretto-lokalproducerat-krispiga-förpackningar-egen-kvarn-good-karma-företag gör egentligen det medan de försöker maskera sina galna marginaler med en fasad av att vilja förbättra världen? Inte många.

Cred till er Scan. Jag kanske inte gillar produkten, jag kanske inte alltid är er bästa kund, men jag respekterar er på ett helt annat sätt nu.

Vad kostade det er? Investeringen i en duktig medarbetare och färre än 140 tecken.

  • Sven Wennerström

    Well… jag håller med om att det är snyggt av Scan att svara. Men det var väl egentligen inte lanseringsdatum vi pratade om? Eller ens formfaktorn?

    När jag såg din länk kände jag hopplösheten över matindustrin komma krypande.

    Att känna uppgivenhet när innehållsdeklarationerna visar på allt annat än vad som borde vara i produkten är inte matsnobberi. Visst, bindvävskorv kanske är underskattat (det sägs ju numera råda någon slags trend kring förbisedda råvararor som t.ex. inälvor), men jag har svårt att se det som något annat än ett utslag av att lägsta kilopris är det enda som styr när det bestäms vad som ska läggas på Webergrillen eller tepanyakihällen. Det tycker jag är lite sorgligt.

    Inte ens korv i kul format gör mig gladare (ok, kanske lite).