breakfast

Frukost, jag vill bara ha dig och ingen annan

Frukosten och jag har alltid haft ett speciellt förhållande

Jag kommer från Skogaholms-generationen med det undantaget att jag som enda unge i grannskapet aldrig fick Skogaholmslimpa. Att det var bannlyst hemma tror jag inte hade något att göra med att min mamma ogillade massproducerad mat i nån form av post-hippie / pre-hipster statement utan helt enkelt för att hon bakade så mycket bättre bröd själv.
Min bästa vän fyra hus bort på gatan fick alltid Skogaholmslimpa. Alltid. Eller hårt bröd som var skuret i perfekta tårtbitar (precis som såna vi kan köpa färdigt idag, men på den tiden orkade folk skära det själva). Ibland åt jag en skiva hemma hos honom med hushållsost och ett glas O’boy. Det framkallar fortfarande små upphetsade skrik hos mina smaklökar när jag tänker tillbaka på det.

Bröden formade min frukost tillsammans med yoghurt som av någon outgrundlig anledning brukade blandas ut med fil för att dryga ut den. Så här i efterhand inser jag att det var exakt den grejen – att göra något mindre gott men samtidigt lite billigare – för alltid har förföljt mitt sätt att resonera. För, ni förstår, jag var inte så mycket för det där med tonårsuppror. Har alltid varit lite för mesig och konflikträdd för det. Så istället köpte jag God Morgon-juice (som var det absolut dyraste i juiceväg på sent 80-tal) när jag handlade till hushållet och varje gång såg jag hur min mamma svor tyst när hon ställde in den i kylen.

Jag lägger hellre några kronor extra på något för att det ska vara riktigt bra – men kanske köper det mindre ofta – än blir snål och kommer hem med en produkt som är halvbra.

Ska det vara vanilj i ska det vara vanilj och inte vanillinsocker. Ska det vara smör ska det vara smör och inte margarin. För att inte tala om när man äter lunch på en restaurang och det enda som erbjuds till brödet är Lätta. Ni vet den där scenen när kocken kommer utfarande till bordet med köttyxan i handen för att läxa upp gästen? Tänk er det fast omvänt. Klart man framstår som anal, men det är jag som ska äta det.

Och allt grundar sig i att jag fick blanda yoghurt med fil som liten.

Det fanns en magisk aura över våra frukostar, uppväxt i en gammal villa i Salas äldsta kvarter där vi lekte i brandgångar mellan husen, klättrade in på gamla vindar och hörde smedens slag eka över kvarteret under sommaren (seriöst, det fanns en smed i kvarteret och jag är inte hundra år gammal). Varje morgon okynneseldade mamma i vedspisen i köket bara för att det gav sån skön värme, pappa läste tidningen och på radion var det P1 med nyheter, vädret och hela konkarongen. Harmonin, lugnet och starten på dagen – helt oslagbar.

Det vore konstigt om det inte sätter spår. Frukosten blev kvickt dagens viktigaste måltid. Inte fysiologiskt (för det vet vi ju alla att den är) utan mentalt. När jag flyttade hemifrån spårade det först ur lite väl när jag tog ett bad på morgonen, med frukost och tidning samt TV:n vriden så jag kunde se den från badkaret. Alla blir vi väl lite speciella den där första tiden när man ska forma sitt eget hem men jag inser nu i efterhand att det nog var tur att det inte var min hisspitch varför jag var en skön snubbe.

Söndagar under sommaren innebär Formel 1 och för några år sen var det helig tid. Bakfull / på väg att bli bakfull vaknade jag ofta upp i min etta senast en timme innan start. Svettig, osandes av rom och med en tunga som klapprade mot gomen. Flackande blick som letade efter ekorren som tydligen sprungit in och ut ur min mun hela natten. Hade det var varit lördag hade – inga problem, men söndag innebar något helt annat. Fort, fort, fort in i duschen för bli någorlunda människa. Fort, fort, fort ner till ICA och köpa juice, bröd, marmelad, färskost och gud-vet-vad för att botanisera i allt gott som frukthandlaren på torget hade att erbjuda. En mango, amerikanska körsbär och vattenmelon var hygienfaktorer. Fort, fort, fort hem, skära upp och bära ut. Sjunka ner i soffan. Två timmars bil- och ät-festival here I cometh.

Näst bäst efter att duka upp till fest hemma är så klart att äta den på hotell. Fråga mig inte hur sängen var där jag bodde, glöm att jag tänkte på hur badrummet såg ut, men om du undrar vad jag tyckte om frukosten kan jag prata hur länge som helst. Allt från den perfekta mison en regnig dag i Tokyo till nybakat lantbröd med solvarma tomater och olivolja på verandan till ett litet B&B i Italien.

Det är inte mängden som räknas. Det är själen och kvalitén. Det är hur man kan luta sig tillbaka i hammocken med en skiva av min mammas filmjölksbröd, hur det är värt att gå upp redan klockan fem för att dra igång ugnen och skjutsa in brödet eller hur man kan motivera för sig själv att livet inte är värt att leva utan en leverpastejsmörgås en tidig oktobermorgon när man ser solen gå upp över frostnupen åker och man kurar ihop lite extra på älgpasset.

Med det sagt – här är min favoritfrukost en varm sommarmorgon
En stor bit vattenmelon
Fetaost (älskar den milda i lösvikt)
Svarta oliver (köp för tusan inte färdigurkärnade)
En stor skiva nybakat bröd med skivade tomater på. Ringla över olivolja och avsluta med salt och peppar.
Amerikanska körsbär

Tips på andra kandidater till favoritfrukost mottages tacksamt.

 

  • Hmmm, ibland skulle jag verkligen kunna döda för att få känna smaken av en riktig skogaholmslimpa med hushållsost och ett glas oboy 🙂

    • Jamen eller hur! Färskt bröd, ett gott smör, mild ost och söt o’boy. Så enkelt men ändå så rackarns gott.

  • Vi har ett kafé i Linköping som verkligen bryr sig om sitt kaffe och som får nya scones från ett bageri varje morgon. Då blir faktiskt scones med creme cheese och ost, juice, bra te och en juste espresso en av mina favoriter på lördagsmorgnar. Konceptet fungerar dock betydligt sämre på Espresso House eller Waynes.

    • Ja, utan att verka anal så har verkligen kedjorna lyckats förstöra ryktet för något så gott som scones eller bagel och te.

    • Hej! Jag bor i LInköping och undrar så vilket kafé du menar, det låter så otroligt smarrigt, enkelt men underbart. Precis just så som det ska vara, konsten att njuta av det lilla 🙂

      • Chocolat på Storgatan, vägg i vägg med Norins ost, ovanför och på samma sida som barnklädesäffären som inte säljer pojk- och flickkläder utan bara kläder. Förra ägaren fick för mycket att göra och kunde inte engagera sig så mycket men nuvarande ägare är minst sagt engagerad och har bland annat tagit in da Matteo (Göteborg) som huskaffe och säljer även hela bönor från desamma.

      • Ser du någon på Chocolat i typ alice coopertröja, lite nitar, buttar på väskan och en smygmohikan som frisyr så är det antagligen jag, särskilt på lörda’mor’nar 🙂