Vinteräpplen skarp

Äppelkaka i form

Vinteräpplen

Som att bli barn på nytt

Efter att ha gått fullkomligt bananas på möjligheten att plocka näst intill obegränsade mängder Ingrid Marie för ett par veckor sen insåg jag att det trots preussisk ordning och disciplin inte skulle dröja länge innan de decimerats betydligt. Mycket riktigt, de försvinner i en rasande takt.

Innan jag når den punkten att jag inte får äta mer bara för att jag ska ha i alla fall några kvar genom vintern fanns det ett projekt som jag var tvungen att använda dem till.

När jag var liten var det en kaka som min mamma gjorde som man kunde räkna med när det vankades fika på sommaren eller när det hade slunkit med lite extra gott till skidbacken – äppelkakan.

Det var något speciellt med de där rutorna som var någon centimeter tjocka, fluffiga men ändå saftiga av äpplet och en doft av kanel. En bit var aldrig nog för att riktigt stilla begäret och letade man i frysen fanns det alltid en låda någonstans med fler godsaker. Jag inser vilken bild ni ser framför er – och det är inte den av en hälsosam pojke – men bland mina barndomscravings fanns havreflarn och äppelkakor överst på listan.

Att försöka återskapa dem exakt som min mamma gör dem har aldrig varit på tal. Det skulle förta charmen med att bli bjuden på fika. Istället har jag genom åren gjort olika egna varianter av äppelrutorna. Bäst minns jag förra sommaren när jag cognacsflamberade äppelskivorna innan de åkte ner i kakan. Blev väldigt gott, men jag var lite väl frikostig med cognacen vilket resulterade i att mina ögonbryn antog en mer diskret form och doften av bränt hår spred sig i köket.

Några andra snabba variationer är de här:
– Riv i apelsinskal
– Riv ner 2 hg mandelmassa i smeten
– Rosta några valnötter och hacka dem grovt innan de åker i
– Finhacka syltade apelsinskal

Det som gör den här lite speciell är att jag bryner smöret. Gör små underverk med smaken eftersom den lite nötigare tonen passar så bra tillsammans med äpplet. Kakan går utmärkt att frysa men lägg lite smörpapper mellan lagren om du packar dem på höjden.


Äppelkaka i form

Tid: En timme från start till mål

  • 250 g smör
  • 6-10 äpplen beroende på storlek
  • 3 msk strösocker
  • 1 msk kanel
  • 200 g ägg (4 st medelstora)
  • 450 g strösocker (nästan 5 dl)
  • 1 tsk nymortlad kardemumma
  • 1 vaniljstång
  • Skalet av 1/2 citron
  • 1 knivsudd salt
  • 350 g vetemjöl (cirka 6 dl)
  • 4 tsk bakpulver
  • 2 dl mjölk
  1. Sätt ugnen på 200 grader. Klä en stor form eller djup plåt med bakplåtspapper.
  2. Bryn smöret (smält det, låt bubbla tills det tystnar och är brunt samt doftar nötigt) och ställ det åt sidan att svalna.
  3. Skala äpplena och klyfta dem därefter. Ta bort kärnhuset och klyfta en gång till så man får tunna klyftor.
  4. Rör ihop kanel och socker (den mindre mängden) och doppa äpplena noggrant i mixen. Lägg klyftorna i en liten skål så de får safta ur sig.
  5. Vispa äggen fluffiga och tillsätt sockret lite åt gången. Vispa tills allt är riktigt fluffigt.
  6. Sila smöret och häll i 200 g (2 dl) i smeten. Tillsätt kardemumma, urskrapad vaniljstång, citronskal och salt. Rör tills allt blandats.
  7. Sikta över mjöl och bakpulver, häll i mjölken och rör tills alla klumpar är borta.
  8. Häll smeten i formen, lägg äppelbitarna ovanpå och tryck till dem lite så de sjunker ner och häll saften från äpplena över kakan.
  9. Ställ in i ugnen cirka 20-25 minuter. Kakan ska få fin färg och sticker man i en tandpetare ska den komma upp torr.
  10. Sikta gärna över lite florsocker precis innan servering.
  • Det var en prövning att inte smygsmaka på ett hörn av kakan innan jag fick iväg den med mig dit jag var bortbjuden – men definitivt värt väntan! Jag brukar väldigt sällan baka mjuka kakor (jag tycker att de lätt blir torra och tråkiga), men din kaka var helt underbart saftig och sådär härligt ”tung”. Nästa gång ska jag ha i ännu mer äpplen – jag tyckte att jag tog i ordentligt, men de försvann ner i smeten när den började jäsa upp. Kort och gott – hurra för din äpplekaka (och jag har fortfarande några bitar kvar kylen!)! 🙂