Länkkärlek

Länkkärlek v 2 – ätbart och läsvärt

Länkkärlek

Årets första lista med bra saker, definitivt inte den sista

Det är så förbannat skönt att få lägga julen till handlingarna. Inte för att jag inte gillar att få ha ett par veckors ledigt, hänga oavbrutet med familjen och äntligen arbeta mig igenom den där högen med mattidningar som växt till oroväckande höjder. Det är bara det att allt verkar stanna av och möjligheten att få tag i folk, skicka projekt framåt och uträtta saker är lika med noll.

Nytt år, några extra semesterdagar och sen BAM är svenska ångloket igång igen. Alla pratar om hur härligt det var på semestern och diskuterar den där oxkinden de äntligen fick tid att göra ordentligt. Morgonrutiner med kaffemalande, barn som ska till dagis och hundar som måste rastas kickstartar igen. Mitt uppe i det kom äntligen snön. Vad tusan, inte undra på att man är lycklig som ett barn att det är nytt år.

Idag är det exakt 9 månader sen Projekt: Smör startade. Lite som en graviditet som en av mina vänner uttryckte det. För nu är det bara dagar kvar tills min bok om smör finns i handeln. Eftersom jag likt många andra som skrivit en bok gillar när folk köper den kommer jag helt skamlöst att fortsätta tala mig varm för att ni ska köpa den. Vill ni ha den signerad kan ni köpa den direkt av mig, annars kommer din finns hos din lokala bokhandel.

Jag älskar alla former av restauranger. Det där lilla hålet i väggen som är helt off the grid, vansinnesstora hotellet i Las Vegas med sina bombastiska restauranger, nudelhaket i bästa Blade Runner-stil eller en svensk småstadssylta som lagar mat med hjärtat. Men på senare tid har jag blivit passionerat förälskad i allt extremare ställen. Är det för att jag hela tiden vidgar mina vyer eller är jag som en adrenalinjunkie på jakt efter nästa stup att kasta mig utför? Vad jag vill säga är att det här året ska innehålla ett antal besök på restauranger som beströtts med Michelinstjärnor, hamnat på San Pellegrino-listan eller som gör något ingen annan vågar. Målet är inte att äta flest antal skumma ingredienser (som många tyvärr får för sig) utan att äta det godaste krubbet som erbjuds. Vi börjar med Sverige och förhoppningsvis hinner jag med lite utflykter i Europa.

Apropå finkrogar: Gamla Stans stolthet (among many) Restaurant Frantzén har släppt en liten film för att höja peppnivån för det nya året. Se den och fascineras över hur tunn gränsen mellan genialitet och galenskap är. Skammen över att jag inte varit där än är total men den står på min lista över ställen att besöka innan januari är till ända.

Ett ställe jag däremot nyligen besökt är Yasuragi Hasseludden. Senast jag var där så var året 1999 och jag var nyanställd på ett internetbolag som byggde online-fanclubs för artister. Jag var helt yr av alla intryck redan på kontoret och att då få ligga i en het pool utomhus och titta på finlandsfärjorna som stävade förbi kunde gett vem som helst hybris. När jag nu återvände var det för att mötas av tre gånger så många utomhuspooler och en minst lika fräsch miljö som vid senaste besöket. Vi hade prickat in förra årets enda snöstorm vilket bara gjorde allt mysigare. Maten som de erbjuder nu är antingen rullbandssushi (jag vet att det var hippt för typ 6 år sen, men jag älskar det utan minsta skam) eller en vanlig restaurang men där man kan äta en teppanyaki-middag. Man sitter vid ett u-format bord där kocken står i mitten.

Jag vet inte om det var det att alla sitter klädda i morgonrockar eller om jag fortfarande var yr av allt badande, men det tog inte många minuter innan vi satt och pratade med de andra vid bordet. Senast jag åt teppanyaki lyckades de japanska kockarna skrämma livet ur sonen samt nästan elda upp mina ögonbryn. På Yasuragi har tack och lov kocken lagom distans. Humor som inte blir för mycket och bra med information om maten. Mest imponerades jag av att bordsgrannen precis innan första rätten sa att han inte åt fisk och det tog max någon minut innan köket hade svängt om hela hans meny och fick en öldrickande göteborgare att smacka glatt på marinerad tofu och andra smaskigheter.

Slutbetyg: Bra mat, skönt ställe och det funkar fortfarande. Disclaimer att det var ett pressevent men det leder oftast till att man blir bara mer kritisk.

Får jag förresten påminna om att det är hög tid att rulla dina köttbullar om du vill vara med i tävlingen där första pris är en korvstopparkväll för dig och dina vänner? Läs mer om tävlingen här.

Kommande vecka är det dags för Formex. Jag kommer åka dit på jakt efter nya tallrikar och fat. Hantverkare som hittat distributörer och därmed har representation blir allt vanligare när fler och fler restauranger söker det unika när de kastat ut Rosenthal-servisen.

Läste att MyTaste (fd HittaRecept) slår nya besöksrekord. Får jag återigen påminna om att de är ett helt onödigt filter mellan Google och siten med receptet som du söker och att enda skälet till att de skräpar ner alla sökresultat är för att många matbloggare omedvetet länkar till dem. Skrev ganska mycket om det här.

När lammet tystnar är namnet på ett mycket intressant projekt som handlar om att följa lamm från tillkomst till bordet. Mattias som ligger bakom bloggen var i fredags och kollade hur betäckningen av hans tackor hade gått. Jag var på vippen att följa med men möten för boken hindrade mig tyvärr. Hade jag hakat på hade jag fått se hur de ultraljudsundersökte tackorna och på många sätt hanterade det hela som en mänsligt graviditet. Rekommenderar varmt att ni ägnar ett par minuter åt att läsa om ultraljud i fårhuset.

Sist av allt – våga testa något nytt i matväg minst en gång i månaden. De bästa styckningsdetaljerna är lustigt nog ofta väldigt billiga, rotfrukter är fantastiska, den där nya lilla restaurangen som ingen testat måste du självklart stötta och våga gå in i matvaruaffären som säljer saker du inte är van vid och be personalen om tips. Livet blir så sjukt mycket roligare när det inte bara rullar på i samma spår hela tiden.