Nu har jag flyttat till en ny adress och framöver kommer du att hitta Matgeek här
matgeek.taffel.se
Kom och kolla vad jag och de andra matbloggarna roar oss med!
Det är väl lika bra att erkänna att jag är lite inne på jultemat just nu. Mjuk pepparkaka är en personlig favorit, men tänkte att man borde kunna pepparkakisera ett traditionellt cupcakesrecept.
Med flit valde jag att hålla mängden kryddor på en mild nivå så det inte blir som att ta en tugga av en fuktig pepparkaksgubbe. Tanken var istället att man ska förnimma juldofterna, inte översköljas av dem.
Lingonfrostingen följer samma princip. Tillräckligt med lingonsylt i den för att ge färg och lite smak, men inte bli som en lingonmousse.
Innehåll:
1/2 msk vitvinsvinäger
3 dl mjölk
5 1/4 dl vetemjöl
3 dl strösocker
1/2 dl farinsocker
1 tsk bikarbonat
1/2 tsk bakpulver
1 tsk malda nejlikor
1 tsk kanel
1 tsk mald ingefära
1 1/4 tsk malda kardemummakärnor
1/4 tsk vanilj (dubbla om du använder vaniljsocker)
170 gram smör
2 ägg
Frosting:
240 gram smör
400 gram Philadelphia
1 tsk vanilj
1 1/2 liter florsocker
4-6 msk lingonsylt
1.
Sätt ugnen på 170 grader.
Häll mjölk och vinäger i en liten skål. Rör om ett par varv och låt det vila ett par minuter.
2.
Blanda de torra ingredienserna i hushållsassistenten eller med en elvisp.
3.
Ner med smöret och kör till det fördelats i de torra ingredienserna och bara är små gryn.
4.
Knäck i äggen, tillsätt mjölken och kör sen på medelhastighet runt 4 minuter.
Få inte panik nu, det ser ut som en soppa, men efter någon minut ändrar det karaktär och blir till en fastare smet. Det är dock fortfarande en mycket lösare smet än vanligt.
5.
Som vanligt tar jag en plåt med plats för 12 formar och ställer i pappersformar i varje hål. Sen fyller jag dem till hälften och skjutsar in dem i ugnen.
6.
Efter runt 15-20 minuter stoppar jag ner en tandpetare i en i mitten. Kommer tandpetaren upp utan smet på sig så är allt väl. Då får de komma ut i kylan igen, vila runt 5 minuter i plåten och sen låter jag dem svalna helt på ett galler.
7.
Frostingen är superenkel. Kör smör och Philadelphia fluffigt. Underlättar verkligen om de är rumstempererade när du drar igång. Ha sen i lingonsylten (är den fast och fin så kan du ha i lite mer, är den superlös så har du i lite mindre). Slutligen blandar jag stötvis ner florsockret och ser till att det får vispas runt några minuter så den blir slät och fin. Över med smeten i en spritspåse som sen får vila en timme i kylen så den blir tillräckligt fast för att kunna spritsas.
Slutsats: Jomenvisst! Trivsam smak, fluffiga inuti och syran från Philadelphian funkade otippat bra med lingonsylten. Först var jag tveksam till om det verkligen var tillräckligt med kryddor, men nu är jag övertygad. Det är alldeles lagom.
Kanske det bästa med julen?
Jag har alltid varit barnsligt förtjust i vörtbröd. För mig är det upptakt mot julafton först när den första skivan är skuren och uppäten.
Har heller aldrig varit kräsen när det kommer till vilken sorts vörtbröd som slunkit ner. Det kan vara allt från färdigskivad utan russin till bagarens fortfarande varma som fullkomligt spränger näsan med dofter och där russinen är som små öar av sötma och smak.
Att ge sig in på det här själv har känts som när lärjungen allt för tidigt utmanar sin mästare i en kamp med självklar utgång. Jag var rädd för att förlora. Men i år skulle det bli ändring på den saken.
Efter att ha läst på ordentligt och konsulterat de gamla mästarna likväl som de unga uppstickarna såg jag två olika vägar att gå – med eller utan vörtessens.
Mitt förra kontor låg på Wallingatan i Stockholm och mitt emot huserade Stockholms Aeter & Essencefabrik där kryddor har sitt eget paradis. Här säljer de dels en kryddblandning för vörtbrödsbaket (men den kan man lika gärna blanda ihop själv) samt en vörtessens vilket är som sirap med ett hopkok av allt de som gör brödet så himla gott. Men att börja med att inte ens försöka få ihop en bra blandning själv kändes som ett hån.
Alltså valde jag det senare alternativet – utan någon form av färdig kryddblandning eller hopkok.
I ren jämförelse bakade jag samtidigt ut ett bröd med liknande sammansättning som det nedan, dock utan surdeg och med 50 gr jäst istället. Enligt flera rekommendationer ska vörten därefter gräddas på 170 grader. Båda dessa förslag resulterade i den tröttaste limpan jag ätit på mannaminne. Ingen yta, ingen volym och ingen som helst stuns.
I det här receptet blev det full fart på ugnen och degen består bara av surdeg som fått jäsa all tid den behövde.
Fördeg:
Vetesurdeg
200 gr vatten
200 gr vetemjöl
Morgon dag 1:
Ta ut en klump surdeg från kylen och blanda med 40-gradigt vatten och mjöl i en stor skål. Låt stå framme i rumstemperatur till den börjat bubbla riktigt ordentligt. Det blir nästan skum på ytan när den är som allra bäst.
Innehåll:
250 gr av fördegen
1 flaska porter (33 cl)
3 dl julmust
3 msk rapsolja
1/2 dl mörk sirap
1/2 dl ljust muscovadosocker
60 gr smör
1 msk salt
1/2 msk mald pomerans
3/4 msk mald kardemumma
1 1/2 msk mald ingefära
1 msk mald nejlika
600 gr rågsikt
400 gr vetemjöl special
80 gr russin
Tidig eftermiddag dag 1
Smält smöret och rör ner salt, pomerans, kardemumma, ingefära och nejlika.
2.
Häll ner fördeg, porter, julmust, rapsolja, sirap och muscovadosocker i hushållsmaskinen och låt det blandas någon minut.
3.
Tillsätt det lätt avsvalnade smöret med kryddorna.
4.
Ner med mjöl och låt gå på låg hastighet tills allt blandas. Öka sedan hastigheten till medel i cirka 6 minuter och avsluta på hög hastighet 1 minut.
5.
Häll över degen till en inoljad bunke (använd rapsolja även här), täck med plast och ställ på ett mysvarmt ställe. Eftersom det pågick en del annat bakande hela dagen så var köket en perfekt plats.
6.
Efter cirka 16 timmar (och observera att det här är superolika från gång till annan) så hade den jäst till dubbla storleken. Satte då ugnen på 250 grader och väntade runt 45 minuter tills den var rejält uppvärmd.
Stjälpte försiktigt ut degen på ett mjölat bakbord, delade den i två delar, vek ihop dem och skjutsade direkt in dem i ugnen. Allt med varsamma händer.
7.
Efter 10 minuter drog jag ner temperaturen till 210 grader och öppnade ugnsluckan en gång för att få ut ånga som bildats.
Har bestämt mig för att sluta ha in vatten på en plåt som annars är brukligt, eftersom jag tycker skorpan blir bättre ju mer fukt man får bort.
Lite osäker på hur länge jag lät det stå inne. Runt 40 minuter tror jag mig minnas. Det viktiga är att det har massor med färg och att en köttermometer som man sticker in till mitten visar på en temperatur på 98 grader.
Slutsats: Wow! Innanför den tre millimeter tjocka skorpan dolde sig bland det godaste brödet jag ätit. Visst, lite exalterad över att ha lyckats är jag så klart. Det färgade förmodligen mitt omdöme. Men i ärlighetens namn så hade jag förväntat mig mer kamp. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att det skulle gå så snabbt att tygla vörten även om det finns en del kvar att göra för att nå fulländning.
Nästa steg blir att eventuellt öka mängden russin eller byta ut dem mot korinter samt tillsätta en aning mer krydda.
Yeah baby, I’m back!
Efter att ha varit helt överöst med arbete senaste månaden och samtidigt hållt på att förbereda en flytt av bloggen till ett ställe med en massa andra trevliga matbloggare så har det inte blivit något skrivande.
Därmed inte sagt att jag inte har bakat något. Ska försöka publicera den lilla backloggen som byggts upp.
De här gjorde jag ikväll efter att ha blivit sugen på något med vansinnigt mycket choklad. Och vansinnigt mycket choklad blev det!
Innehåll:
1 ägg
1.2 dl ljust muscovadosocker
1.2 dl strösocker
1.2 dl mjölk
1/2 msk vinäger
0.8 dl starkt kaffe
1.2 dl smält smör
2.6 dl vetemjöl
0.6 dl kakao
1.25 tsk bikarbonat
1 krm vanilj (ta dubbla mängden om du använder vaniljsocker)
0.25 tsk salt
Frosting:
170 gram choklad
1.8 dl grädde
45 gram smör
1.
Sätt ugnen på 170 grader.
Ner med ägg, muscovadosocker och strösocker i en bunke. Håll ett öga på muscovadosockret så att det inte följer med några klumpar. Den blir lätt lite hårda bitar i paketet som man inte vill ha med i smeten.
Vispa ihop det, men räkna inte med att det blir speciellt fluffigt.
2.
Smält smöret och ha ner det (efter att det fått svalna ett par minuter) i smeten tillsammans med mjölk, vinäger och kaffe (gärna extra starkt)
3.
Ta fram en bunke till och blanda ihop mjöl, kakao, bikarbonat, vanilj och salt.
4.
Rör ner mjölblandningen i vätskan och se till att det inte blir några klumpar kvar.
5.
Stoppa ner formar i en muffinsplåt med plats för 12 cupcakes. Fyll formarna till nästan hälften och skjutsa in plåten i ugnen.
6.
Efter cirka 15 minuter hade de blivit toppiga och fina. Ner med en tandpetare och eftersom den kom upp utan smet på sig insåg jag att de var klara och ut åkte de till kylan. Lät dem stå kvar i plåten några minuter för att svalna innan jag flyttade dem till ett galler.
7.
Frostingen är enkel. Smält chokladen i ett vattenbad. Jag tar ett stort och rejält glas, bryter ner chokladen som i det här fallet var en smarrig 70%-ig gynnare från Dominikanska Republiken, och ställer sen ner det i en större skål som jag hällt riktigt varmt vatten i.
Under tiden som det smälter värmer jag upp grädden till ganska hett. Häll ner grädden i en liten bunke och vispa samtidigt som jag häller i den smälta chokladen.
Ställ åt sidan några minuter till blandningen svalnat och ha sen i smöret som jag med hjälp av en visp rör utan tills det inte återstår några klumpar. Låt allt svalna runt en timme, flytta över det till en sprits och när det uppnått lagom konsistens är det bara att garnera de små liven.
Slutsats: Kaffet bryter av bra med chokladen och gör att de inte blir för mäktiga. Frostingen passar verkligen suveränt och den var sådär härligt len som bara grädde, smör och choklad kan åstadkomma. Bästa tillbehöret var ett glas kall mjölk.
Sätt ugnen på 170 grader, grädda cirka 15 minuter
Smält chokladen i vattenbad
Värm på grädden
Häll ner chokladen i grädden. Låt svalna
Grönt te har ända sen jag var i Tokyo för tre år sen haft en given plats i mitt kök. Att inleda en morgon med någon god blanding med lite rostat ris i eller att dricka en mild variant till middagen känns rätt på så oerhört många plan.
Matcha är pulveriserat grönt te som oftast används i den japanska teceremonin men även är populärt när det kommer till matlagning och bakande.
Det här receptet är ursprungligen hämtat från Nibbledish, men jag har putsat till det lite.
Innehåll:
1.75 dl vetemjöl
1.75 dl strösocker
110 gram smör
3 ägg
85 gram bra choklad
1.5 tsk kakao (Kung Markattas är nya favoriten)
1.5 tsk kylskåpskall mjölk
1.5 msk matchapulver
1 tsk bakpulver
1.
Smält chokladen i vattenbad. Se som vanligt till att inte få vatten i chokladen eftersom den då blir grynig och trist. När den smält helt tillsätter man kakao och mjölk. Rör om ordentligt. Den blir väldigt lustig i konsistensen. Som en kräm nästan. Smakar mycket choklad. Höll på att provsmaka slut på den.
2.
Smält smöret på svag värme och ställ åt sidan så det svalnar lite.
3.
Knäck äggen i en stor skål. Tillsätt sockret och vispa till det blivit fluffigt. Ha därefter ner mjöl och smör. Avsluta med att pudra över bakpulvret. Rör om några varm till så att det blandas ordentligt och inte är några klumpar kvar.
4.
Dela upp smeten i två olika skålar. Lägg 1/4 i ena skålen och 3/4 i den andra.
I den mindre mängden tillsätter du matchapulvret och i den större mängden har du ner chokladsmeten.
5.
Stoppa ner formar i en cupcakesplåt. Jag använde minivarianten eftersom jag tror de blir lite väl mäktiga i stort format.
Fyll sen formarna till nästan hälften med chokladsmet och toppa med en klick av tesmeten.
6.
Jag tog en tandpetare och gjorde en cirkelrörelse i smeten så den blandades lite.
Sen in med dem i i ugnen på 180 grader runt 20 minuter tills en sticka kommer upp utan något klet på. Ta då ut plåten, låt den svalna nån minut. Töm ur cupcakesen och låt dem svalna helt på ett galler.
Slutsats: Jättegoda. Kontrasten mellan matchan och chokladen var inte skarp, utan de smälte samman på ett mycket trevligt sätt. Perfekta efter maten till en kopp kaffe, eller varför inte till förmiddagsfikat?
Pär på Brödbaksblogg går tillbaka till rötterna och gör ett riktigt, ordentligt, robust surdegsbröd. Ska du lita på nån är det på Pär. Gott som bara den är en ständig garanti.
Det jag minns bäst från mitt besök i San Francisco för tre år sen är den där typiska Seinfeldt-dinern där vi käkade frukost med pannkakor, bacon, ägg, hash browns, juice och kaffe. Har inte hittat nån bra motsvarighet i Sverige. Inte förrän nu. Heavenly Cupcake tipsar om Egg And Milk som verkar vara precis det jag letat efter. Surt att det ligger i Göteborg, men å andra sidan är det skäl nog för ett besök på Sveriges framsida.
Sugen på att baka något nytt? Vad tror du om Chai Coffee Cake? Men det ser ju så förbaskat gott ut.
I fredags svängde Daniel Roos som vanligt ihop en enkel fredagsdessert – Hjortonsufflé. Alltså, enkel kanske är lite felaktigt för oss vanliga dödliga men sufflé måste alla prova att göra nån gång. Varför inte som som spontan måndagslyx?
Cynthia Furey upptäckte att de bästa leverantörerna inte alltid bor på de mest logiska av platser. Här är hennes berättelse om en bröllopsbeställning som inte blev som alla andra.
Danielle har bakat Marshmallowrutor som verkar himmelska! Måste prova under veckan.
När älgjakten nu är avklarad för i år återstår den största utmaningen av dem alla – att få plats i frysen för allt kött.
Eftersom det ligger ett antal fryspåsar med blåbär och bara tar plats var det inte svårt att komma på vad jag skulle fylla ett gäng cupcakes med.
Innehåll
2 1/2 dl + 2 1/4 dl mjölk
1 msk vitvinsvinäger
85 gram smör
460 gram vetemjöl
280 gram strösocker
1 msk bakpulver
1/2 tsk salt
1/4 tsk bikarbonat
1/2 dl rapsolja
2 ägg
1 tsk vanilj tag det dubbla om du använder vaniljsocker
1 tsk citronskal (räkna med 2 citroner)
3 dl frysta blåbär
2 tsk potatismjöl
Frosting:
300 gram Philadelphia-ost
50 gram smör
1 tsk vanilj
14 dl florsocker
1.
Blanda 2 1/2 dl mjölk och vinäger i ett glas och ställ åt sidan. Smält samtidigt smöret på medelhög värme i en kastrull och låt svalna en aning. Sätt därefter ugnen på 180 grader.
2.
Blanda mjöl, socker, bakpulver, salt och bikarbonat i en bunke.
3.
Vispa samman smör och olja i en stor bunke. Tillsätt ägg, mjölkblandningen, resten av mjölken, vanilj samt citronskal.
När det kommer till citronerna använder jag alltid ekologiska citroner eftersom de inte är lika hårt besprutade och jag tycker att det lite tunnare skal de oftast har är proppade med mer smak än vanliga citroner. Se ändå till att skrubba dem rena under rinnande vatten och sen torka dem noggrant.
Blanda sedan allt ordentligt.
4.
Häll i mjölblandningen och rör runt tills den är helt utblandad i smeten. Vispa inte onödigt mycket.
5.
Häll ner hälften av blåbären i en skål, pudra över hälften av potatismjölet och rör runt ordentligt så att alla bären täcks med ett tunt lager. Häll över hälften av smeten och blanda lite lätt.
Rör inte för mycket eftersom bären då börjar släppa ifrån sig en massa saft som missfärgar smeten.
6.
Stoppa i formar i en plåt som rymmer 12 cupcakes och fyll dem sen till hälften med smet.
Grädda i runt 20 minuter eller tills en provsticka kommer upp utan kladd.
Ta ut plåten, låt svalna ett par minuter och plocka sen över cupcakesen på ett galler där de får svalna helt.
7.
Gå tillbaka till punkt 5 och gör om processen med resten av smeten. På det här viset slipper man en massa blåbärssaft i den andra laddningen och alla blir lika fina.
8.
Medan andra plåten gräddas är det dags att göra frostingen.
Ha i det rumstempererade smöret i en bunke (jag kör med visptillsatsen till min hushållsassistent), kör det fluffigt (elvisp funkar också) och ha sen i Philadelphian samt vanilj.
Kör även det fluffigt och ha sen stötvis i florsockret tills du når önskad konsistens. Jag körde sen frostingen några minuter extra för att den skulle bli helt slät och klumpfri.
Färgen kommer från att jag blandade i lite färg som jag använder till sugarpasten.
9.
Ha i frostingen i en spritspåse och lägg in den en stund i kylen så den blir trögare i konsistensen. Låt cupcakesen svalna helt och dekorera dem efter behag.
Slutsats: Man kunde eventuellt haft i lite mer blåbär. Jag använde tyvärr lite mindre florsocker än vad jag skrivit ovan (runt 13 dl) och då blev frostingen lite för lös. De blir ännu godare om de får stå ett dygn i kylen och sätta sig lite. Känns som att smakerna fördelar sig bättre efter lite vila.
(vad kollegorna tycker om att jag tar med cupcakes lite nu och då visade sig här)
Jon Anthony Yongfook Cockle, mer känd bara som Yongfook var inte bara duktig på webbutveckling, han hade även ett brinnande intresse för mat. Det kunde bara sluta på ett sätt – han var tvungen att starta en matsite.
Men han inte ville vara den enda som bidrog till innehållet. Han insåg att hans intresse delades av oräkneliga andra som även var duktiga på att fota och skriva om hur de skapade sina kulinariska mästerverk.
Våren 2007 startade han Open Source Food. Här kunde vem som helst ladda upp sina recept, tagga dem på lämpligt sätt, lägga till bilder och sen låta communityn tycka till om kvalitén på anrättningen.
Det här är och var inte speciellt unikt, men det som utmärkte Yongfook var att han dels hade oerhörda sociala skillpoints och tidigt lyckades få medlemmarna engagerade.
Han byggde även in en funktion som gjorde att de som hade fått ett visst antal röstningspoäng fick en PRO-flagga. Självklart attraktivt och något som såg till att kvaliteten på recepten höll en hög standard.
2008 hamnade Open Source Food på Times lista över världens 50 bästa webbplatser samtidigt som trafiken sköt i höjden.
Februari 2009 sålde Yongfook hela klabbet till Tsavo Media för en okänd summa pengar. Samtidigt döptes siten om till Nibbledish och genomgick en viss utseendeändring.
Skälet till att jag är så fast för Nibbledish är att det är precis allt jag behöver – varken mer eller mindre.
- Man kan rösta på recept man gillar.
- Varje recept har egna kommentarer som författaren nästan alltid bevakar och dyker det då upp frågor brukar han/hon snabbt vägleda (som till exempel här).
- En positiv attityd. Det finns inga hard feelings, inga elitistiska grupperingar som trycker ner nybörjare och det finns tack och lov inga besserwissrar.
- Allt är Creative Commons. Allt kan återanvändas. Allt får delas. I love it!
- Om en vanlig receptsida får det att vattnas i munnen på mig så mer eller mindre tvingar Nibbledish mig hem och direkt till köket så fort jag slösurfar lite på sidan.
YongFook har flera gånger pratat om kopplingen mellan en god middag och möjligheterna att få liggas lite. I en intervju 2008 redde han ut prioriteringsordningen en gång för alla.
Have you ever considered having the sex before cooking?
Yes, sometimes it is appropriate to get the sex out of the way before focusing on the real issue: what to eat for dinner.
Bland konkurrenterna märks Epicurious, MyRecipes och det enorma matforumet på Chowhound.
Måste så klart baka bullar nu när det varit Bulldagen
Har funderat ett tag på att använda min vetesurdeg för att göra bullar, men när väl den stora bulldagen infann sig så blev det ett ganska traditionellt recept, men med massor av smarrig fyllning.
Gjorde en variant med vaniljsocker och vaniljpulver, en med mandelmassa och kanel samt en med nymortlade kardemummakärnor.
När degen var hade blandats hyvlade jag i runt 50 gram smör som jag sen masserade in ordentligt. Det gjorde att degen blev supersmidig och aldrig fastnade. Självklart ledde det även till att bullarna blev extra goda. En av de många fördelarna med smör.
Innehåll:
150 gram smör + 50 gram som blandas i degen
5 dl mjölk
50 g jäst
1/2 dl strösocker
1 tsk salt
950 gram vetemjöl special
Fyllning:
Vaniljsocker + vaniljpulver
Kanel, mandelmassa och strösocker
Krossade kardemummakärnor och strösocker
1.
Smält 150 gram smör och tillsätt sen mjölken. När blandningen blivit ljummen – gärna lite under de vanliga 40 graderna, och allra helst bara runt 20 grader om du har lång tid på dig för jäsningen – så smular du ner jästen i hushållsassistentens bunke och häller sen över vätskan.
2.
I med socker och salt. Kör på medelhastighet tills allt blandats. Ha sen i vetemjölet och kör tills det blivit en smidig deg som inte kladdar så mycket. Häll då ut den på ett mjölat bakbord.
3.
Det är nu vi gör bullarna goda. I med smör. Jag tog 50 gram extra men det kan man göra lite som man vill med. Kanske lite mer, kanske lite mindre. Det viktiga är att det är rumstempererat och att man verkligen arbetar in bitarna så degen blir glansig och spänstig. Lägg den sen i en skål, täck med en bakduk och ställ på ett varmt och mysigt ställa tills den dubblat sig i storlek.
Om man valde en svalare degvätska så tar det längre tid än de vanliga 40-50 minuterna, men då får man också ett i mitt tycke godare bröd.
4.
Ut med degen igen på ett bakbord. Nu ska det inte behövas speciellt mycket mjöl eftersom det inknådade smöret gör att degen inte klibbar fast. Dela den i två bitar och kavla ut dem till tunna, rektangulära bitar. Bred på ordentligt med smör. Ordentligt.
5.
Dags att smaksätta de små godbitarna. Jag gjorde tre olika varianter och konstlade inte till det utan körde på det traditionella spåret.
- Kanel, vanilj och strösocker.
- Riven mandelmassa och vanilj.
- Mortlade kardemummakärnor.
Oavsett vilken av varianterna man väljer så ska man ta i rejält. Smöret gör att smakerna kommer fram men det finns inget tråkigare än bullar som inte smakar något.
6.
Rulla ihop plattorna till rullar, skär rullarna i centimetertjocka skivor och lägg dem i bullformar. Låt jäsa cirka 20 minuter och pensla dem sen med uppvispat ägg. Avsluta genom att toppa med strösocker och när det kommer till kardemummavarianten så har man på lite mer på toppen.
Sätt samtidigt ugnen på 180 grader.
7.
Grädda cirka 10 minuter eller tills de fått en trevlig färg. Ta ut och låt svalna på galler.
Slutsats: Det blev väldigt mycket bullar. En sats ger runt 45 stycken och vi ställde till med dubbel sats. Hade trots alla förmaningar i lite för lite kardemumma så där får jag se till att skärpa mig nästa gång.
Vi avslutade kvällen med att åka runt till vänner och bekanta med påsar nybakt.
I tidsbristens land är cupcakes bakningens bullet-time
Jag har för tillfället alldeles för lite tid. Säger inte att jag är stressad, mår dåligt eller tycker det är synd om mig. Felet ligger i att det är alldeles för mycket saker som jag vill göra och då måste några saker ibland stryka på foten. Bakningen har verkligen fått lida på sistone men när jag igår fick en timme över blev det en laddning cupcakes.
Bullet-time är den där effekten som bland annat används i The Matrix när tiden bromsar in till slow-motion. Tycker liknelsen funkar eftersom cupcakes går så oerhört fort att svänga ihop när man väl fått in känslan.
De här gynnarna har jag gått och suktat efter länge. Se till att de blir ordentligt gräddade eftersom det är så mycket vätska i frukten att de behöver lite extra tid på sig för att inte bli kladdiga.
Vill man inte ha traditionell cream cheese frosting så tror jag att det funkar utmärkt med lönnsirapsfrosting istället.
Innehåll:
260 gram vetemjöl
1 1/2 tsk bikarbonat
1/2 tsk salt
2 tsk kanel
1/4 tsk vanilj (ta dubbla om du använder vaniljsocker)
4 ägg (rumstempererade är att föredra)
200 gram strösocker
2 1/2 dl rapsolja
200 gram rivna morötter
100 gram rivna äpplen
100 gram russin
Frosting:
220 gram rumstempererat smör.
450 gram philadelphia
450 florsocker
2 tsk vaniljpulver (dubbla om du använder vaniljsocker)
1.
Sätt ugnen på 180 grader.
Rör samman mjöl, bikarbonat, salt, kanel och vanilj i en liten skål. Se till att allt blandas ordentligt.
2.
Ta en stor skål och knäck i äggen. Ha i socker och olja. Fram med elvispen och kör ordentligt tills det är rejält med bubblor i smeten.
3.
Riv morötter och äpplen. Försökte använda finaste järnet, men då blir det bara smetigt.
4.
Vänd ner mjölblandningen i äggsmeten. Ta det lite försiktigt och ha även i morötter och äpplen. Jag har en stor slev som jag drar runt kanterna och vinklar den inåt så att allt sakta vänds runt.
5.
Ställ formar i en muffinsplåt och fyll dem till nästan hälften. In i ugnen i cirka 20 minuter. Testa dem med en provsticka och när den kommer upp utan kladd är de klara. Ta ut, låt svalna i plåten ett par minuter och lyft sen över dem på ett galler.
6.
Det här blir mycket frosting. Men det kändes dumt att snåla. Ska vara ett ordentligt lager på morotskakor, morotscupcakes och morotstårtor. Så är det bara.
Har en hushållsassistent med visptillsats. Hade ner smör och philadelphiaost i den. Körde på medelhög hastighet ett par minuter tills det blivit en jämn smet utan klumpar. Sänk hastigheten lite och ner med florsocker – inte allt på en gång dock utan stötvis tills man får en trivsam konsistens. Avsluta med att blanda i vaniljen. Fyll en sprits som man eventuellt lägger in i kylen ett tag så frostingen inte blir för rinnig.
Toppade med rivet limeskal. Bra kontrast.
Slutsats: Viktigt att de verkligen blir klara i ugnen. Mycket fukt som vill ut. Russinen är Kung Markattas Sultanrussin som jag verkligen förälskat mig i. Nästa gång ska jag kanske ha i lite mer vanilj i smeten och byta ut sockret mot råsocker för att se hur stor skillnaden blir.
