Min aversion för sugarpaste

Låt mig uttrycka mig diplomatiskt – sugarpaste är ett jävla elände

Att leva ut sin kreativitet är alltid bra. Det skapar en känsla av att man gör något, att man har ett syfte och ofta blir man då upptagen i en grupp med likasinnade. Tänk så många som aldrig vågar testa sina vingar, undviker att förverkliga en dröm eller helt enkelt trycker bort alla tankar på att man kan göra något mer än vända papper, laga tråkig mat och max skriva ett julkort.

Mitt Dåres Försvarstal blir därför att i grund och botten är det bra att folk vågar släppa taget lite, vågar göra det som de är bra på och mår de bättre av det så borde alla vara nöjda.

Med det sagt: Ett barnkalas till med en sugarpaste-täckt Blixten McQueen-tårta som visar sig vara totalt oätlig och jag skäller ut den uppmärksamhetstörstande låtsaskreatören inför sittande bord på ett sätt som får Ari Gold att framstå som en småbarnspedagog.

Vi tar det från början:
Sugarpaste, eller sockerpasta som det heter i Sverige, är en pasta gjord på florsocker som används till att täcka tårtor och cupcakes med. Den går att färgsätta med olika färgpastor och den är bra till de som inte tål marsipan. Men den smakar absolut inget annat än socker och den får en konsistens som kan liknas vid halvtorkat spackel.
Många tilltalas av att den beter sig lite som modellera och därför kan de som har någorlunda feeling göra allt från risiga grodor, bröllopstårtor, babyshower-depressioner till små bebisar i sugarpaste som direkt kvalar in på första-freak-plats i nästa brittiska dokumentär om docksamlande galningar.

Man kan självklart även göra vettiga saker och många gånger är det fint att vila ögonen på. Det är dock här som jag börjar bli frustrerad. För varför har man en kaka som är fin att kolla på, men som inte är god att äta? Varför lägga så mycket kraft på att få till en konstgjord bil när man kan göra den med saker som faktiskt smakar gott?

Tillåt mig att bli lite fördomsfull nu – jag upplever ibland att många som fastnat i scrapbooking-träsket (samma kriterier – du behöver inte vara direkt duktig för att kunna kalla dig för kreativ…) nu har ännu en scen att få utlopp på. Tillvägagångssättet är nästan detsamma: Lite färg, trycka ut något med en form och limma fast på något annat.
Bara i Sverige finns det ett gäng bloggar som inte gör annat än visar bilder på tårtor de gjort till kalas, bröllop, dop och gud vet vad som i flera fall är fina som rackarns, men läser man vad som finns i dem undrar man varför de inte bara skar till en bit frigolit istället.
Föräldrarna på barnkalas kan alla säga Ooooh vad fint och medan de pratar om den förskräckliga mängden nitrit i nån korv de ändå aldrig köper så trycker ungarna i sig vad en vettig människa skulle tycka var ett undermåligt bakverk och inget har vett att resa på sig och bara skrika.

På vilket sätt är då det här något annat än bara en sur jantelags-bitter snubbe som ändå inte har någon utbildning kring det han älskar att uttala sig om vilket garanterat leder till en uppsjö facepalms från de som faktiskt vet hur man bakar?
Det är det inte.

Jag känner bara att kan vi inte skita i sugarpaste nu och göra saker som faktiskt är goda?