Nu lämnar vi midsommar bakom oss och ser fram emot flädersäsongen
Min favoritförfattare all time William Gibson är väldigt aktiv på Twitter. Allt som oftast handlar det om teknik eller författande, men nu i veckan uppmärksammade han en artikel från Huffington Post där svenska Johan Kugelberg skriver om den svenska pizzan. Ärligt talat, vad sjutton har vi gjort med den traditionella pizzan? Dags att börja göra lite egen istället. Uppföljning kommer! (tips från @resedrommen)
Av alla ambitiösa konstprojekt kan det här vara något av det mest smakliga – chokladens historia visad genom att lager på lager skalas av från en stor kaka och nya berättelser visas. (tips från @lalexandersson)
Bakis på midsommardagen känns som ett pengarna-tillbaka-bet men att göra en så ambitiös sak som pulled pork är det nog inte många som orkar med. På Grisen Skriker finns beviset för att någon orkade och tyckte det var värt det. För övrigt en skön blogg jag inte haft koll på tidigare. Nu åker den direkt in i Google Reader tack vare tips från @gabylita.
Testade Keldas vaniljsås igår tillsammans med en paj. Den smakade helt OK även om den var väldigt, väldigt lös. Men en sak stör mig så oerhört att jag nu direkt hamnar i hej-jag-är-så-anal-att-jag-vägrar-alla-halvfabrikar-pretto-facket men bear with me. Så här beskriver de produkten:
Kelda® Vaniljsås är en vispbar vaniljsås gjord på äkta grädde som smaksatts med vanilj.
Den är alltså gjord på äkta grädde. Vad är alternativen? Bara mjölkpulver?
Smaksatts med vanilj? Det här är rent fel. Den är smaksatt med vanillin vilket är en helt annan sak. Att den däremot smakar vanilj må vara hänt men det är ett aromämne och inget annat. Åt helvete är vad det är.
Något mycket trevligare – den här äppelkakan med butterscotchfrosting är precis vad jag vill ha till eftermiddagsfikat. Ser så oerhört god ut.
Jag har så sjukt mycket lime liggandes. Trots att jag gjorde av med mängder under midsommar ligger det ett par nät med små ekologiska illgröna godingar och suktar efter att jag ska göra något med dem. Funderade på lemonad men fastnade till slut för en klassisk fromage. Kalla mig gärna gammaldags, men visst sjutton ser det gott ut?
Sommarvärmen är perfekt för surdegsbakandet. Jag håller på och experimenterar med en deg där jag för en gångs skull är toknoga med temperaturer och tider. Resultatet verkar bli ett helt magiskt bröd, men jag behöver öka mängden mjöl en aning till innan jag blir nöjd. Det är roligt att läsa hur en del vågar dela med sig av hur de inte alls förstår charmen med ett surdegsbröd samtidigt som jag älskar att se hur folk gör bröd som inte är komplicerade, men ser fantastiskt goda ut.
Sist av allt – det är på gränsen till att bli flädersäsong på allvar. Snart släpper vi rabarbern tillfälligt och fokuserar istället på de magiska vita blommorna. Det blir saft, gelé och en massa gott. Förmodligen också fläderblomsmuffins med fläderblomskräm.