Veckans länkkärlek – v 32

Slut på semestern, men en bra början på friterandet

Tillbaka på jobbet igen efter en sommar som kändes lång med i backspegeln passerade den så klart snabbare än min senaste deadline. Saknar köket på landet, rabatten med alla kryddorna, doften av gräsmatta och den aldrig riktigt avsvalnade grillen. Samtidigt får jag börja planera för att övertyga resten av hushållet om förträffligheten med kryddodling på höjden i köksfönstret och så har jag äntligen en fullstor ugn att leka med. Den på i köket på landet är pytteliten och saknar sten vilket man så klart kan se som en rolig utmaning. Personligen känns det som att jag försöker smälta järntackor över en Webergrill. Det funkar, men det kräver en del tålamod…

Ska man se till den här bloggen är det roligaste som har hänt – och något som är lite, lite stört – att det är drygt 4.500 personer som likeat sidan på Facebook och jag får sån oerhört rolig feedback på alla frågor jag ställer. Kolla till exempel min jakt på husmorstips som snart har tillräckligt med material för att skriva en mindre bok. Helt fantastiskt.

Något som inte är så fantastiskt är hur vår svenska mjölk håller på att försvinna från butikerna. Köper vi mjölk från Arla kan den numera mycket väl vara dansk och därmed från djur som utfodras regelbundet med antibiotika. För oss i Uppland finns tack och lov alternativet Sju Gårdar men i resten av landet är det inte lika roligt. Mer om det här kommer i veckan.

Vårt beroende av mat från butiker kan te sig enormt, men det går faktiskt att skippa det helt. När jag första gången hörde om bloggen Husfadern ska jag ärligt talat säga att jag tänkte Mnåh herregud, jag lovar att det är nån hippie som flyttat ut med sin schaviga husvagn i skogen och ska äta rötter. Inget kunde vara mer fel. För Petter Berndalen som han heter är en skön snubbe som bor på Hammarbyhöjden i Stockholm och har som mål att inte köpa någon mat i butiker under ett år. Grejen är den att han inte direkt nöjer sig med nötter, rötter och fnas utan det är mängder med gott kött, söndagsstekar och långkok. Ruskigt inspirerande blogg som åker direkt in i en högprioriterad mapp i Google Reader.

Det leder mig in på nästa ämne, nämligen vinteräpplen. Min tanke är att ställa upp ett antal lådor med äpplen på vinden över vintern för att klara husbehovet så mycket det går. Om det är någon i Upplands-trakten som kommer att få ett överskott får ni hemskt gärna säga till.
Har ni alldeles för mycket äpplen (av alla de sorter) och inte har något emot att dela med er vill jag även tipsa om Fruktförmedlingens sida där man kan berätta för sugna spekulanter om alla överskott man kan tänkas ha. Den var oerhört uppskattad förra säsongen och jag kan tänka mig att samma kommer att gälla i år.

Svenska The Chocolate Box gjorde Flädercupcakes med smultronfrosting under veckan. Jag finner inga ord. Sån episk kombo.

Veckans stora skandal – ja, jag väljer att kalla det så – är att Sebastien Boudet, vår franska motsvarighet till Marc Levengood (folkkär med sån där myyyysig brytning som går hem i folkhemmet och alla älskar honom), fått brev från Jan Hedhs advokater som uppmanar honom att ta bort blogginlägg där han menar att Hedh sålt sin själ och far med osanningar. Är det något jag lärt från tiden som PR-konsult är att ingen eld blir mindre av att man slänger mer bensin på den. Att uppmana någon med bevisad integritet att ta bort sina inlägg är som att be om mer problem. Att hota med stämning och tro att Boudet inte skulle ta upp den kastade vita handsken är att inte ha gjort sin hemläxa.
Kritiken från Boudet är i flera fall befogad. Hedh är en institution inom svensk bakkonst vars böcker och kurser gjort mängder av svenskar till duktiga hemmabakare vilket gör det ännu mer beklämmande när han sätter sitt namn på produkter som inte borde motsvara hans kvalitetskrav. Samtidigt förstår jag att Hedh slutligen surnat ur en gång för alla då Boudet bedrivet lite av ett korståg mot honom. Men sättet att lösa det på stavas dialog inte vapenskrammel.

En annan skandal upptäckte jag idag mer eller mindre av en slump. Passerade ICA’s egna marängbottnar i butiken och tog en titt på vad de innehåller. Eller snarare vad de inte innehåller. För det finns inte ett spår av äggvita i dem. Maräng som alltså är äggvita med socker i har man nu skapat utan en av huvudingredienserna. Bland alla kommentarer jag fick på Matgeeks Facebook-sida var det i alla fall en positiv sak – äggallergiker kan äta den. Så här kan så klart ICA och alla andra producenter bete sig eftersom maräng inte är namnskyddat. Det är skamligt, men inte olagligt.

Med det sagt – nu ska det göras hemgjorda mums-mums till ett barnkalas i morgon.