Jag älskar senap.
Finkornig och grovkornig, söt och salt, len eller lite ättiksstickande, svensk eller fransk – jag älskar dem alla.
När jag var liten fanns det en sorts senap i kylen – den söta och starka. Perfekt till späckad falukorv, köttkorv, korv med korv och kanske en liten klick i nån senapssås. När det väl var dags för jul kom det alltid en ny burk på bordet och även om jag inte kan säga att jag upplevde en monumental skillnad var det ändå något speciellt att få följa med till Apoteket och köpa den. Det var liksom starten på julfirandet och jag kan inte komma på något med starkare positiv betingning för då visste jag att det väntade mängder med god mat runt hörnet (inser hur det där låter…).
Idag finns känslan kvar av att inköpet av julsenap markerar starten på en underbar period och visst är det fortfarande till apoteken jag gärna vänder mig för att få tag på en alldeles speciell burk. Men utbudet idag är som sagt mycket större och det finns en mindre uppsjö att välja bland.
När vi numera har avskaffat apoteksmonopolet har det också medfört att alla de större apotekskedjorna har egen senap. Några bra, några usla.
Utöver dessa har jag även testat ett par klassiker och några nya bekantskaper. Generellt kan sägas att kvalitén är god och man som vanligt får det man betalar för. En superbillig senap har oftast fler tillsatser och en större mängd socker för att få fram några smaker.
Men varför inte göra senap själv? Jo, det är klart att man ska prova det, men det är något speciellt med att få traska till butiken med julskyltningen i alla butiksfönster som ledstjärnor och bära hem den fina burken lika varsamt som vore det en gammal artefakt.
Kan jag bara få ta upp en sak innan vi går vidare? Eftersom det är juletider och det finns en logik i att många söker bilder på senap för publicering är det minst sagt förvånande att jag bara hittar en leverantör som har sina bilder licensierad enligt Creative Commons. Det betyder att jag känner en osäkerhet inför att använda andras bilder eftersom de antingen låst in dem eller varit otydliga kring rättigheterna.
Det har förmodligen två orsaker:
– De utgår från att alla som behöver en bild på deras produkter plockar den från pressreleaser och oavsett vilket rättighetsattribut som är satt på bilden kommer leverantören knappast att stämma den som publicerar bilden utan skriftligt tillstånd eftersom de förstår att ju mer den syns desto mer säljer de.
– Jag har letat dåligt (det har hänt tidigare).
Men vad det leder till att inte fler använder Creative Commons är att jag nu bara publicerar bild på en av produkterna. Är det någon som har en bra bild eller om någon av producenterna har bilder men jag missat dem – hör av er så kompletterar jag inlägget.
Med det sagt – mot senapen!
1. Werners Cidervinägersenap (Moutarde entière au Vinaigre de Cidre) – Från Werners Gourmet Service kommer den här riktigt vuxna senapen med kanske marknadens tydligaste sälta. Att tillsätta ett par teskedar i såsen som direkt tas av plattan och ringlas över en bit vit fisk gör att den kommer allra bäst till sin rätt, men jag tänkte även blanda den med lite färskost och ha som ett komplement till skinkan.
2. Graveleis Hemlagade, Stark och Söt – Jag kan reta mig på att de dryftar sig till att skriva hemlagade på förpackningen och därmed mer eller mindre hånar konsumenterna. Det förtar dock inte det faktum att det här är i mitt tycke en av de godaste exemplaren att ställa på julbordet eftersom den inte är för stark även för senapsnybörjarna och är tacksamt sötad. För konnässören är den troligtvis på tok för söt och avsaknaden av grova korn ett mindre helgerån. Men jag gillar den och i kylen hittar man så gott som alltid en burk.
3. Dijonsenap – Pratar vi dijonsenap måste vi väl i första hand tala om Grey Poupon som är den absolut vanligaste sorten vi svenskar bär hem. Klassisk fransk rackare med anor från slutet av 1700-talet som är perfekt till såser men också precis som den är på en smörgås för att göra det mest ett snäpp godare. Ett par andra märken jag uppskattar är Kung Markattas och Werners Dijonsenap som båda stoltserar med rikligt med smak, den precisa balansen mellan sting och lite tarv sötma och är ekologiska.
4. Apotek Hjärtats Grovkornig – Wow. Precist krossade korn som är grova, men inte hela. En konsistens som påminner lite om en blank gröt, nästan som att röra i sirap och en doft av ättika, vin och jul. Smaken är tydligt söt senap med en ättikskyss som inte tar över utan bara balanserar sötman. Len smak, lite kraft men inte stark. Kommer i en fin porslinsburk med trälock. Utseendemässigt är det den finaste av alla testade. Smakmässigt kommer den utan tvekan högt på pallen och är den bästa av apotekssenaperna utan tvekan. Pluspoäng för att det inte innehåller några som helst tillsatser.
5. Apotek Hjärtats Grovkornig Stark – I en svart burk kommer den ’vanliga’ grovkorniga senapens uppkäftiga lillebror. Med ett rejält schvung i styrkan letar det sig in i gommens alla vrår. Likt många andra på marknaden går den inte över gränsen utan vet precis när det är läge att dra sig tillbaka. Den svarta burken kompletterar den vita ovanstående fint och likt julbordets yin och yang utgör de egentligen allt man behöver för ett basutbud.
6. Kronans Droghandel Senap – Första besvikelsen. Lämnar en känsla av tomhet i munnen. En oerhört kort smak som slutar i en känsla av olja och ingenting annat. Skjuter den åt sidan och går vidare.
7. Fyris Senap Söt & Stark – När Slotts lade ner produktionen i Uppsala köptes en av produktionslinorna av en uppsalabo som egentligen var på utförsäljningen för att införskaffa en truck. Spola framåt några år och regionens bäst säljande senap heter Fyris Senap. Med sin svarta flaska med gul etikett sticker den ut lång väg och även om dess utseende inte inbjuder till att ställa den direkt på julbordet så gör smaken det. Mindre sötma än sina konkurrenter men ändå en rund och tydlig smak. Helt slät i konsistensen vilket gör den till en konkurrent till dijonsenapen. Jag älskar den till julkorven och i kylskåpsdörren står alltid en flaska. De har tre sorter till värda att utforskas och det är inte bara som lokalpatriot jag rekommenderar den till andra.
8. Västerviks-senap Stark – En fullkomligt uruselt designad tub som får minnen av gatustånd i S:t Petersburg 1992 att blossa upp till ytan. Druvan i Eslöv är märket som fullkomligt matar ut produkter och där inget direkt står ut från mängden. Tyvärr är det samma sak här. Jag vill så gärna att ett dödligt tråkigt yttre ska följas upp med ett passionerat innehåll. Jag hoppas med darrande smaklökar att senapen ska smeka min tunga och få mig att glömma dess dåliga sidor. Men inget händer. Den är i konsistensen lite som utspätt jordnötssmör med en svag kornighet och tillstymmelse till sträv nyans. En svag smak av senap och en föraning om ett litet sting. Det är allt.
9. Edwins Original Senap – Sånt här gör mig lycklig. Smakmässigt är den inte unik – kryddig, helt slät senap med medelstyrka och en lång eftersmak. Toner av honung och tydlig sötma som inte tar över. Men storyn bakom den här lilla burken är något i hästväg. När Bo Nilsson 1962 började röra ihop den här godsaken i sin fars snabbköp i Västervik kan det inte varit många som trodde att den skulle leva vidare till våra dagar. Men det gör den och receptet är detsamma som det var för 50 år sen. Den enda på marknaden som innehåller grädde och e-postadressen går till en Swipnet-box vilket gör sitt för att förstärka känslan av nostalgi. Ljuvlig liten rackare som även finns i en stark variant.
10. Doc Morris julsenap – Jag vet inte vad jag ska säga om den här. Vämjelig smörja. Åkte i soporna på en gång.
11. Apotekets Senap 2012 – Varje år är det en ny smak med sin egen historia från det apotek där originalet en gång i tiden togs fram. Jag brukar för att vara helt ärlig inte hitta någon större variation mellan dem, men i år är det annorlunda. Ingefäran bryter igenom och den kompletterar känslan av söt och stark med en frisk avskedston. Klar pallplacering och vill man överraska på ett annars konservativt julbord är det här ett gjutet köp.
Foto: Apotek Hjärtat, licensierad i enlighet med Creative Commons.