Början på en långvarig vänskap


Vetesurdegen är lite roligare än den traditionella rågsurdegen eftersom den reagerar så snabbt på det man gör. Matar man den så växer den till sig på ett par timmar.


För att få till en bra startdeg gör jag på följande sätt (det finns en massa andra varianter men det här är den som jag tycker fungerar bäst och jag har ändå nästan alltid ingredienserna hemma)


Dag 1
30 g vatten (runt 40 grader)
40 g vetemjöl
20 g yoghurt naturell


Blanda i en glasburk (tänk syltburksmodellen) men skruva inte på ett lock. Trycket som uppstår när det jäser behöver få komma ut på ett kontrollerat sätt. Därför lägger jag en bit plastfolie över burken och ställer den sen på ett varmt och trevligt ställe.


Ett par, tre gånger per dygn:
Ta burken och tippa den lite fram och tillbaka så innehållet rör på sig.


Dag 3
Nu ska det vara aktivitet i den med bubblor och en syrlig doft. Jag tycker att den luktar mer angenämt än rågsurdegsgrund, men det är så klart en smaksak.


Dags för första matningen


100 g vetemjöl
100 g vatten (runt 40 grader som vanligt)


Nu kommer det att hända saker. Surdegen på bilden överst är matad och har sen stått runt 4 timmar. Det är när den växt till runt dubbla storleken och blivit sådär härligt bubblig som den är redo att användas till bakning. Nu är den vad som i recepten kallas vetesurdegsgrund.
Ska du inte använda den direkt så på med locket och stoppa in den i kylen där den klarar sig utan problem en vecka.


När jag ska använda den tar jag fram den på morgonen, häller ut hälften och rör sen ner 100 g vatten och 100 g vetemjöl. När jag kommer hem från jobbet står den och puttrar som allra bäst – redo att bli en del av något större.


När jag inte ska använda den tar jag fram den runt en gång i veckan, slänger allt utom en liten bit, diskar ur burken och sen i med biten, 100 g vatten och 100 g mjöl. Låt stå framme några timmar så den blir bubblig och fin innan den får flytta tillbaka in i kylen.