Spottsoppa, som på farmors tid. Ungefär.
Jag har något svagt minne över att ha ätit körsbärssoppa hos farmor och farfar när jag var riktigt liten. Vet inte vad jag hade för förhoppningar, men det skumma var att kärnorna var kvar i bären. Den var även lite syrlig och inte alls så söt som jag hade hoppats på.
Nu, när man är lite äldre så passar smaken mycket bättre och jag kom på mig själv med att stå och längta efter den här när jag kokade körsbärssylt för ett par dar sen. Efter lite beklagande på Twitter så hörde Pickipicki av sig och hälsade att hon hade ett par liter bär liggandes som jag gärna fick ta.
Hämtade dem idag och sen åkte grytan direkt på spisen.
Jag tror inte att min farmor brukade ha i vanilj, men den blir lite rundare i smaken av det.
Som barn åt jag den utan några speciella tillbehör, men nu körde jag lite vispad grädde till. Den är nämligen godast när den svalnat och låt den gärna stå i kylen över natten för att utveckla smakerna ännu mer.
Spottsoppa
Tid: Runt 25 min arbete, cirka 20 minuters kokande
- 850 g körsbär (cirka 1 liter)
- 1 1/2 dl socker
- 850 g vatten (8 1/2 dl)
- 1 krm vanilj
- 1/4 citron (yttersta skalet samt juicen)
- 1 msk potatismjöl
- Häll ner körsbären i en tjockbottnad gryta. Häll över strösocker och citronen. Låt vila 15 minuter.
- Tillsätt vattnet och sätt spisen på medelhög värme. Inte full fart, och inte meslite. Nånstans däremellan.
- När den börjar bubbla så skummar man av den ordentligt för att få en klar och fin soppa.
- Tillsätt vaniljen och låt den sjuda någon minut. Man vill få bären lite mjukare och att släppa lite färg så soppan blir röd och fin.
- Dra av den från värmen, blanda potatismjölet med lite vatten och häll i det i en stråle medan man rör med en träsked.
- Sätt tillbaka grytan på spisen och så fort den börjar bubbla tar man av den.
- Låt svalna innan man äter den med lite vispad grädde, kanske en klick vaniljglass och eventuellt några mandelbiskvier.