Smörgåsgurka, leverpastej och valfritt bröd – ja tack.

Visst har jag någon gång pratat om min passion för leverpastej? Att jag har som mål att nästa vecka – alltid nästa vecka – baka egen pastej?

På leverpastejen kan det vara tunt skivad tomat, färskt gurka eller kanske lite alfaalfa-groddar. Men allra helst ska det vara smörgåsgurka som inte är för söt utan snarare har ett diskret sting av ättika.

Det finns en kombo till som jag hade som barn och tack och lov växte ifrån – messmör med en skiva leverpastej på. Jag vet, det låter helt vrickat, men det var så himla gott. Nu vågar jag inte testa det av rädsla för att mina barndomsminnen ska solkas.

Åter till smörgåsgurkan eftersom det är hög tid att ladda upp inför vintern. Västeråsgurkan är fin, dillen ståtar med praktfulla kronor och senapsfröna är…tja…som de oftast är.

Jag köpte i början av sommaren en kniv med vågigt blad just för det här ändamålet. Den visade sig vara klockren och gav fina vågformer på skivorna utan en massa krångel. Rekommenderas om du inte har en mandolin eller matberedare.

Den här smörgåsgurkan blir lite stickigare än många är vana vid. Jag gillar att man känner ättikan tydligt. Om du inte delar min åsikt är det bara att öka sockermängden något.

Edit: Idag, 30 september, är det hysterisk trafik till just det här inlägget och källan verkar vara någon som postat det på Facebook. Nyfiken som jag är svär jag lite över att jag inte ser mer än så. Kan någon skriva en kommentar om hur ni hittade hit så lottar jag ut en burk torkade, nyplockade trattkantareller bland er.

Smörgåsgurka

Tid: Runt 20 min arbete plus 1 dygns väntan

  1. Skiva gurkan efter tycke och smak.
  2. Häll vatten och salt i en bunke. Rör runt så att saltet löser sig ordentligt.
  3. Lägg ner gurkskivorna i vattnet (600 g) och täck med plastfolie. Låt stå framme ett dygn.
  4. Ta upp gurkan och låt den rinna av i ett durkslag.
  5. I en kastrull häller man ner vatten (200 g), ättikssprit, socker och senapsfrön. Låt koka upp.
  6. Ta av från spisen.
  7. Fördela gurkan i väl rengjorda burkar. Varva i nån dillkrona här och där. Häll över ättikslagen som ska täcka gurkskivorna och avsluta med att fördela eventuella senapsfrön som gömt sig kvar i kastrullen.
  8. Stäng igen burkarna och placera på ett mörkt och svalt ställe. Klarar sig hela vintern och smakar allra bäst om de fått stå och dra sig i någon månad.