Inlagd gurka

Annorlunda eller fel, bara tiden kan utvisa

Jag vet att det så klart ska vara persilja i en gurkinläggning, men jag ville verkligen lägga in en massa slanggurka / leka med min nya fina mandolin. Att det då inte fanns någon persilja hemma men väl en rejäl knippa dill innebar att allt ni läser nedan egentligen är en ursäkt för att jag inte orkade gå och handla.

Bortsett från det faktum att jag fick slänga en omgång på grund av att det kom med lite finger (ja, jag vet att man ska använda medföljande hållare och inte greppa gurkan med bara fingrarna, men som man är det likställt med att läsa en manual innan man installerar en TV – man gör det bara inte) så gick det här riktigt bra.

Skillnaden från den heminlagda smörgåsgurkan är att den här gången ville jag ha en gurka som passar till höstens älggrytor. Jakten börjar om några veckor och nu är allt fokus på att äta ur frysen. De sista stekarna ska användas och då brukar det i ren desperation bli några grytor.

Snabbinlagd gurka skulle några kalla det här och det stämmer så klart. I grunden är det en vanlig inläggning men istället för persilja har jag haft i dill eftersom jag tycker det blir mer höst så. Vill man så kan man gott ha i lite mer socker för en snällare inläggning, men eftersom den här ska ätas till kött med inslag av enbär och riktigt djup smak av vilt vill jag ha något som stinger till lite. Ordentligt med syra som även lyfter fram lingonen jag alltid har som tillbehör.

Attans om inte det här blir det som passar bäst till älgköttbullarna också?


Dillgurka

Tid: Runt 30 min arbete

  1. Skiva gurkan fint, fint, fint.
  2. Koka upp vatten, salt, socker och ättikssprit. Låt svalna.
  3. Ta fram en väl rengjord burk (bränn ur i ugnen och låt svalna eller slå över kokande vatten och låt svalna) och packa i gurkan varvad med dill.
  4. Slå över lagen och lägg i citronskalet (om man så önskar).
  5. Förslut och förvara gärna svalt.