Stekt och inlagd strömming
Man ska inte förakta inlagd fisk
Att få fisk som barn var lite samma känsla som när man överraskas av ett brev från Skatteverket – sannolikheten var stor att det skulle det sluta med att jag satt och fräste av frustration i takt med ett ökande illamående.
Fiskpinnar var helt ok och skolmatens syn på fisk slank alltid ner, men det var när vi började prata förväxta guppys i stil med aborre och strömming som paniken kom krypandes.
Hur kunde någon se fram emot att få äta ett tusental ben omgärdade av absolut minsta möjliga mängd kött? Var fanns charmen med det?
Jag har svaga minnen av att jag faktiskt provade inlagd stekt strömming när jag var liten och tyckte det var gott. Tills jag likt en nyinryckt beväring gjorde misstaget att känna efter och insåg att det som kittlade min gom var ben trots att min farmor lovade att de var så små att de inte skulle kännas. Alltså satte jag upp det på min mentala svarta lista och tittade aldrig tillbaka.
Snabbspola ett par decennier och situationen är helt annorlunda. Inlagd sill är en höjdpunkt närhelst den må serveras (trots att den bästa bara serveras på midsommar och är gjord enligt min släktings hemliga recept – jag längtar efter den från tidig vår), nyupptagen aborre som halstras lätt får det att vattnas i munnen och allsköns småfisk som friteras och äts med bara lite citron och en kall öl är nästan ett skäl i sig att åka till Spanien.
Dags igen då för stekt inlagd strömming att få göra entré på banan. Den feta fisken hittar sina absolut bästa vänner i en klassisk 1-2-3 lag med lite lök, morötter, lagerblad och olika pepparsorter. Ska man ha den på julbordet (eftersom det är ett så gott komplement till den annars ganska feta maten) kan man med fördel göra den ett par tre veckor innan och så minskar den där sista-minuten-stressen ännu ett snäpp.
Stekt och inlagd strömming
Tid: 30 minuter att göra och ett dygn i kylen
- 500 g strömming
- Grovt rågmjöl
- Persilja
- Dill
- 6 dl vatten
- 4 dl socker
- 2 dl ättika (12%)
- 8 st vitpepparkorn
- 4 st svartpepparkorn
- 6 st kryddpepparkorn
- 4 st lagerblad
- 1 morot
- 2 mindre lökar (1 röd och 1 gul)
- 1/2 msk salt
- Klipp av ryggfenan från strömmingen. Det gör inget om det blir ett hål på ryggen.
- Panera filéerna mer rågmjöl på båda sidor.
- Finhacka persilja och dill. Lägg en filé med skinnsidan nedåt, salta och peppra, placera en rejäl tuss persilja och dill och därefter en till skiva filé ovanpå med skinnsidan uppåt.
- Stek alla paketen i rikligt med smör i en stekpanna. Nån minut på vardera sidan och skeda över smör efter att de vänts en gång. Ta upp och låt svalna på papper.
- Koka upp lagen med vatten, socker och ättika tillsammans med pepparkornen, lagerbladen, moroten skuren i slantar och lök, löken skivad i halva ringar och saltet.
- Låt lagen svalna medan man packar strömmingspaketen i burkar (se till att öppningarna är så stora att det är lätt att få ur strömmingen) och häll därefter över lagen.
- Ställ svalt i minst ett par dagar innan man äter dem. Klarar sig riktigt, riktigt länge i kylen.
