Produkttest: Konsten att kunna vakuumförpacka utan att bli ruinerad.
Hej min nya lekkamrat!
Det är inte ofta jag gör rena produkttester. Skälet är dels att det är så förbannat stigmatiserat och dels vill jag inte framstå som den där lättköpta typen som skriver om allt som landar i brevlådan.
Men ibland dyker det upp saker som gör mitt liv ännu lite bättre och vore det då inte fel att inte skriva om dem?
Jag var i kontakt med OBH Nordica angående deras nysläppta vacuumförseglare för hemmabruk – Food Sealers Prestige och erbjöds möjligheten att prova den. Inga pengar har växlat händer, inga löften om framtida guld och gröna skogar har uttalats och det jag nu kommer berätta för er är baserat på upplevelser jag själv haft.
Låt oss börja från början.
Att vacuumförpacka mat har mängder med fördelar. Låt oss först prata om de rent bakteriologiska (och ta nu i beaktande att jag saknar all form av utbildning kring ämnet och därför kan det jag skriver framstå som amatörmässigt svammel för de som faktiskt har faktabaserad kunskap).
Bakterier behöver syre för att kunna föröka sig. Vacuum är per definition avsaknad av bland annat syre. Alltså blir hållbarheten i något som vacuumförpackats alldeles fantastiskt bra.
Stekpåse har många testat när det tillagats skinka, kyckling eller kalkon, men förstå grejen att ta en bit kött, stänga in den tillsammans med kryddor, örter och andra godsaker, suga ur all luft och sen låta den marinera ett par dar? Det blir knappast bättre.
Slutligen, platsbesparande utan dess like. För evigheter sen när Zoovillage var nytt och jag var helt kär i märken som AemKei var det ett märke som skickade alla kläder vacuumförpackade. Genialt och så snyggt att jag ibland lät dem ligga oöppnade i garderoben bara för att ustöta små suckar varje morgon när jag såg paketet.
Tänk då när man gör korv, färsbiffar eller annat som i vanliga fall knökas in i påsar i en redan överfulld frysbox. Nu lägger man dem på rad, suger ur luften och har därefter ett preussiskt paket redo. Testa inte med nybakade kanelbullar. Inte helt otippat blir det katastrof.
Ok, fattar poängen. Hur göra utan att det krävs Lottomiljoner?
Jag har länge suktat efter en riktig MiniVAC men ärligt talat känns nästan 16.000 plus moms aningen svettigt. Nästa stora inköp till köket blir en PacoJet (dryga 40.000, men jag kommer säga till sambon att jag hittade en billig begagnad) och därmed är MiniVACen nedprioriterad till nån gång runt nästa sekelskifte.
Ändå aningen deprimerad över utsikten att inte kunna köra ordentlig sous-vide till sommaren började jag leta efter alternativ. I samma veva ramlade den här från OBH Nordica in.
Food Sealer Prestige är en vacuumförpackare som kostar runt 1.295 kr i butik. Låter det mycket ber jag att få hänvisa till prislappen på proffsmodellen ovan. 14.500 kr mer för den. Nu kom saken i ett annat ljus va?
Med i förpackningen följer rullar med påsar som man själv klipper i lagom längd. Försegla ena sidan, i med innehållet, sug ut luften och försegla andra sidan. Klart.
Påsarna tål att sjudas, kan köras i micron och självklart i ugnen (lite osäker på exakt maxvärme, men återkommer i frågan).
Ärligt talat, är den bra?
Ärligt talat – ja. Här är några exempel på hur jag använt den:
– Torskfilé: Salt, peppar, dill, citronzest och lite citronjuice. Ner i påsen, låt ligga en timme. Sjud 7 minuter. Klipp upp ett hörn, sila ner spadet (förvånansvärt lite så det mesta av fukten satt kvar i fisken) i vitvinssåsen. Servera med sparris. Fisken genomkokt men ändå oerhört saftig. Smakerna har liksom tryckts in i köttet. Succé hos hela familjen.
– Älgstek: Putsa, klappa in med kryddor (rosmarin, timjan, salvia, enbär, salt, peppar). Förpacka. Låt marinera ett par dar i kylen. Sätt ugnen på 60 grader, stoppa in steken på morgonen och när du kommer hem tar du ut den, bryner hastigt lite yta och serverar sen.
– Kycklingfiléer: Mortlade chili, rökt paprikapulver, lite ingefära och en massa färsk vitlök. Klappade in kycklingen. Förpackade. Dagen efter åkte de på grillen. Välmarinerade är bara förnamnet.
– Den perfekta vaniljkrämen: Mycket av hemligheten ligger i att låta vaniljen dra i grädden riktigt länge. Så jag kokade upp grädde tillsammans med en urskrapad vaniljstång (skrapet och stången), lät det svalna en aning, hällde ner det i en påse, förslöt och lade i kylen ett dygn (här är receptet).
– Testade även burkarna som appliceras på maskinen och är perfekta för ömtåliga saker som bär eller torrvaror som man inte vill ska utsättas för fukt (mitt olivoljepulver är ett sånt typexempel). Butikshallonen (jag vet, de kommer från andra sidan jordklotet, men bortse från det i vetenskapens namn) som i vanliga fall blir till mos efter ett dygn i kylen klarade sig nu utan problem tre. Det hade jag ärligt talat inte räknat med. Dock inte självklart att man behöver dem. Se det snarare som ett lämpligt komplement.
Kan du försöka sammanfatta dig lite?
Inte helt lätt, men så här då. Bra maskin som man hanterar efter en snabb blick i manualen. Den gör vad den lovar och jag uppskattar att påsarna går att fritt anpassa längdmässigt.
Den tar tacksamt lite plats (sladdfacket är dock som vanligt precis på håret storlekmässigt) och ger ett gediget intryck. Nåt säger mig att den kommer att hålla länge.
Några direkta minus är svåra att komma på eftersom den har en funktion att fylla och gör det med bravur. Skulle vara då att jag kan uppleva de lösa rullarna med påsar som något dyra och att när man stänger igen maskinen krävs det ganska mycket kraft för att få spärrarna att hopp i.
Nu var det här ett testexemplar från OBH Nordica, men faktum är att jag skulle betalat de dryga tusen kronorna för den och skrivit exakt samma sak.
(Bilden är pressbild från OBH Nordica. Ni kan själva prova att fota en sån här pjäs och få det att se snyggt ut så förstår ni varför jag valde att använda en proffsbild)
