Saffranspannacotta med tranbärsgelé

Kan det här verkligen bli gott?


Drack tranbärsjuice för en vecka sen och kände att det fanns en svag nyans av saffran i eftersmaken. Kunde det vara så att kombinationen tranbär / saffran var en vinnare eller hade jag bara lurat mig själv?


Det fick bli ett första test i en pannacotta.


Innehåll:
200 gram vispgrädde
0,5 st vaniljstång
30 gram socker
0,75 st gelatinblad
0,25 gram saffran (en halv påse)


Gelé
100 gram tranbärsjuice
20 gram socker
1 gelatinblad


1.
Koka varsamt upp grädden och låt den sedan sjuda runt 12 minuter. Den ska bubbla, men inte koka hårt.


2.
Lägg ett längsgående snitt på vaniljstången och öppna den. Skrapa ur innehållet och lägg ner det tillsammans med stången i grädden. Ha samtidigt i sockret och rör om.


3.
Lägg ner gelatinbladet i ett glas med kallt vatten. När grädden sjudit klart tar du upp gelatinet, kramar ur det och lägger ner det i gräddblandningen samtidigt som du tar av det av spisen.


4.
Låt svalna ett par minuter och häll sen upp pannacottan i små glas eller formar (men de brukar krångla när man ska ta ut dem ur formarna, så jag struntar fullkomligt i det och gör med snygga glas istället).


5.
In med dem i kylen och låt stelna vilket tar cirka 3 timmar.


6.
Hetta upp tranbärsjuicen tillsammans med sockret och låt det sjuda några minuter samtidigt som du låter gelatinbladet mjukna i iskallt vatten. Krama sen ur det och lägg ner det i juicen samtidigt som du tar av det från plattan.


7.
Förhasta dig nu och allt är förstört. Låt juicen svalna. Inte bli kall, men absolut inte vara varm längre. Häll sedan försiktigt över den i glasen så att den bildar ett täcke ovanpå pannacottan som är cirka 3-4 millimeter tjockt.
Om juicen är varm så smälter pannacottan. Du kan gissa vad som händer då. Kom inte och säg att jag inte varnade dig.


8.
Låt stå kallt minst en timme och sen är det bara att servera!


Hur blev det här då?
Jo, jag vill inte verka övermodig, men jag och min provsmakare tyckte det blev så smarrigt att det kommer att få avsluta nästa bjudmiddag.
Pannacottan blev så klart absurdt krämig med lagom saffransmak – den tog inte över fullständigt utan släppte igenom vaniljen på ett föredömligt sätt. Kontrasten med tranbärsgelén var verkligen otippat bra men jag tror att jag nästa gång ska skippa sockret och bara köra tranbär för att få den syrlig och fräsch mot grädden.