Och numera även min favorit
Hittade på lite omvägar det här receptet på The Fresh Loaf och jag kunde inte riktigt tro att något som såg så enkelt ut skulle bli något speciellt att hänga i granen.
Samtidigt verkade Susan oerhört lyrisk och tja…jag antar att det smittade av sig.
Det är superlite surdeg i det (jag har dock modifierat receptet litegrann) men eftersom det får hela natten på sig att jäsa blir det ändå kalasbra.
Innehåll:
15 gram vetesurdeg
175 gram ljummet vatten
250 gram vetemjöl special (jag kör Manitoba Cream)
5 gram salt
1. Kväll dag 1
Blanda vattnet som är runt 40 grader med surdegen. Häll i mjölet och kör det på lågt varv tills allt blandats. Det blir ingen stor deg så skippa degkroken. Låt vila 20 minuter och kör sen några minuter till.
2.
Lägg över degen i en oljad liten bunke och ställ på ett mysigt ställe under natten. Täckte den med en bakduk av gammal vana och det verkade den inte lida av.
3. Morgon dag 2
Lägg ut degen på ett mjölat bakbord och nu blir det lite annorlunda mot vad vi är vana vid:
Knåda ut degen till en kaka, strö över saltet och vik ihop degen. Banka ut den igen och vik sen ihop den.
Låt vila några minuter.
4.
Dra ut den, vik ihop, banka ut, vik ihop. Låt vila några minuter.
Upprepa den något omilda behandlingen tills degen nästan blir jobbig att vika ihop. Då runddrev jag den och lade ner i en mjölad jäskorg.
I samma veva åkte ugnen på. 250 grader som vanligt.
5.
Efter drygt två timmar var ugnen minst sagt varm och degen hade dubblat sig i storlek. Vände ur den ur korgen, snittade den snabbt och skjutsade in i ugnen. In med ett par isbitar också för att ge lite fukt. Där på bakstenen växte den snabbt till dubbel storlek.
Drog inte ner temperaturen utan lät den bakas hela vägen på 250 grader men såg till att var femte minut vädra ur all fukt. Sista minuterna hade jag luckan lite på glänt för att bygga upp en ordentlig skorpa.
Vet inte om jag kände mig tursam eftersom jag skippade termometern och bara gick på känn. Lät den få ordentligt med färg innan jag tog ut den.
Slutsats:
Jösses! Det här var en otrolig upplevelse. Dels fick brödet massor med höjd, dels så blev det segt med ganska frikostigt med bubblor och dels så lyckades jag få till en riktigt bra skorpa på det.
Det är ju så här bröd ska vara – gott och inte så himla komplicerat att göra.
Meny