Det här inlägget har tidigare publicerats på Matlykka.se.
Jag vet inte riktigt hur det började, men jag tror det har något att göra med att jag fastnade i surdegsträsket.
Allt var så oskyldigt från början. Alla kan göra ett gott surdegsbröd med så enkla medel att det var lite som att ge en första fix till en blivande high-end heroinist. I efterhand förstår jag att det var dömt att sluta i katastrof.
Jag startade med en bunke från IKEA, en träslev som jag ärvt och en stor glasvas att odla surdegen i. Efter första försöket då frustrationen över att det blev ganska platt och inte alls så där fint som på bilderna, övergick i revanschlust beslöt jag mig för att investera i bättre mjöl. Ett ekologiskt och lite dyrare från en kvarn som inte tillsatte en massa elände. Men hur var det med själva jäsningsprocessen? Lika bra att köpa ett par jäskorgar också.
Nytt försök, bättre resultat. Fick samtidigt höra om vänner som köpt en baksten. En skiva granit att ha i ugnen som gav brödet en helt annan skjuts vid gräddningen. En vecka senare släpade jag hem ett hysteriskt tungt paket från Posten, baxade in det i ugnen och provade igen.
Vilken skillnad! Kaminmannen i mig gladdes åt resultatet men insåg att det fortfarande inte var perfektion. Det här med glutentrådar och att bearbeta degen, hur var det nu med det? Köpte en riktig hushållsassistent efter ett par kvällars research. Kitchen Aid må vara snygga, men har alldeles för liten bunke för att kunna jäsa en ordentlig deg i. En riktig Assistent fick det bli. Sjukt mycket pengar bara för att kunna baka eget bröd, men konsten vet inga gränser.
Passade på att även köpa till en visptillsats och en köttkvarn med korvhorn. Bara utifall att.
Det var så himla lätt att baka med den, allt blev ju bra nu när jag hade den fulländade utrustningen för hemmabagaren att jag i farten även köpte på mig alla former av mjöl, korn, gryner och fnas jag kunde hitta.
Samtidigt började det höjas röster för att även baka söta saker. Det ledde mig till cupcakesens förlovade land. Ett par plåtar i olika storlekar att ställa formarna i så klart. En låda med olika sorters formar från Amazon gick av bara farten. En ny slickepott från Le Creuset måste man så klart ha (ja, de är utan tvekan de bästa på marknaden), en ny silikonkavel, ett par mindre bunkar och en liten manick för att sikta ner mjölet.
Lika bra att även köpa en mandelkvarn så man kan göra riktigt trevliga macarons.
Om inte omgivningen reagerat innan så tror jag gränsen var nådd när jag en torsdageftermiddag begav mig till en villaförort i Stockholm för att från en specialist kunna köpa sugarpaste, blomformar, penslar, högkoncentrerad färg, små knivar, en florsockerdutt och en speciell bräda för att kavla sugarpasten på. Allt för att kunna dekorera mina cupcakes.
Cordon Bleu har blivit min pusher. Jag vill inte gå dit, men dess förföriska lockrop varje gång jag går från kontoret till tåget passerar jag skyltfönstren fyllda med saker jag verkligen behöver.
Lite silikonformar är alltid bra att ha, några extra brödformar och kolla vilken otroligt bra digital termometer! Kanke en ostronhandske så man inte behöver oroa sig för att förrätten ser ut som middagen från De Omutbara? Ett par extra bunkar från prinsens serie eftersom de är så himla fina? En ny pensel – silikon eller borst? Lika bra att ta båda.
Samma gäller med Bagaren & Kocken, Amazon och ett par små engelska detaljister. Kan man bli banned for life?
Måttsatser är en historia för sig och innan jag hittade den perfekta hushållsvågen som är känslig, inte stänger av sig efter 10 sekunder, klarar en maxvikt över 3 kg och som inte ser ut som stryk engagerade jag mig på så många forum att jag blev erbjuden moderatorsroll på två ställen.
iPaden köpte jag bland annat för att kunna ha recepten lätt tillgängliga i köket och Evernote betalar jag premium på för att kunna snabbt dela mina nyskrivna recept med ett par andra entusiaster.
Hur mycket jag lagt ner på matappar vill jag inte ens tänka på och min Google Reader fylls hela tiden upp med inspiration från världens alla hörn. Recept som sparas till Delicious bara för att en dag få blomma ut i mitt kök.
Förklädet måste sitta bra, täcka kroppen och vara lätt att knyta utan att gå upp hela tiden. På knivfronten behöver man i alla fall en stor kockkniv, en mindre med flexibelt blad, en fiskkniv och en liten skalkniv samt självklart en bra brödkniv. Global rakt igenom.
Lådor för att förvara, frysa och frakta det jag gör måste tåla både maskindisk och lite tuffa tag. Det blev några vändor för att hitta de ultimata.
För att inte tala om råvarorna? När paketet med bladguldsströaren anlände från England visste min lycka inga gränser och det sista min bror köpte i USA innan han åkte hem efter ett år i LA var torkad Acai från Amazon.
Lägg därtill en råsaftcentrifug, en glassmaskin, en salladsslunga, ett par olika stavmixers och extra galler för att lägga upp godsakerna på när de kommer ur ugnen så inser ni att det har spårat ur en aning.
Men jag skäms egentligen inte. I köket kan jag koppla av. Andas ut. Tre projekt på en gång är något som jag bara njuter av. Att smaka av en chili som puttrar på en platta, skiva upp ett rykande bröd samtidigt som man skjutsar in ett annat i ugnen och lägga sista handen vid en låda cupcakes gör mig lycklig.
Jag har inga problem. Jag kan sluta när som helst. Jag lovar.