Vanilj – hur kunde vi acceptera nästan uteslutande fusk?

Nu tar vi och styr upp det här!

Jag vet att jag inte är den första att reta upp mig på att vi konsumenter blir mer eller mindre dagligen lurade när det kommer till produkter med vanilj i men eftersom inget händer anser jag mig ha rätten att få skrika lite till.

Vanilj härstammar från orkidén Vanilla planifolia och kommer ursprungligen från Mexico. Idag står Madagaskar för hälften av världens vaniljproduktion medan Mexiko reducerats till en ytterst marginell producent. Samtidigt uppskattar man att 95% av allt som saluförs som vanilj egentligen är artificiell vanillin.

Vanillin framställs oftast av lignin, vilket är ämnet som binder samman cullolosa till ved. När man framställer pappersmassa skiljer man ligninet från cellulosan innan man renar ligninet som därefter förädlas till vanillin. Norska Borregaard tillverkar runt två tusen ton vanillin av massaved varje år. Som därefter hamnar i glass, yoghurt och en massa annat vi med glädje stoppar i oss.
Om du tycker att rödvinet smakar en gnutta vanilj är det just ligninet som finns i ekfaten som släpper ifrån sig smaknyanser.

Det är inte så att jag säger att det är en hälsofara att äta vanillin. Problemet är förutom att vanillin bara låtsas vara vanilj, att den förstnämnda saknar den komplexitet som riktig vanilj har. Vanilj är mjuk, mild och har ett spektrum av dofter som man inte behöver vara en anal matkännare för att känna igen. Vanillin är som en statisk doft helt utan djup.

Jag får fanimej hjärnblödning snart på alla usla produkter som heter något med vanilj men inte innehåller en tillstymmelse till riktig vanilj.
Låt oss gå igenom några produkter som finns på marknaden.

Kelda Vaniljvisp: Kelda® Vispbar Vaniljsås är gjord på äkta grädde som smaksatts med vanilj.
Låt oss bara släppa det faktum att det är ett säljargument för dem att den är gjord på äkta grädde. Smaksatt med vanilj får så klart konsumenten att tro att det är vanilj i den. Det är det inte. Det är vanillin.

Innehållsförteckning:  Grädde, socker 9,5 %, mjölkpulver, emulgeringsmedel (E472b, E471), aromer (bl a vanillin), färgämne (betakaroten), stabiliseringsmedel (karragenan).

Arla Mild Lättyoghurt Vanilj: Här har man adderat vaniljextrakt, men frågan är hur den är framställd. Det kan inte vara så mycket smak i den eller så har man snålat med den eftersom det även är vaniljarom bland ingredienserna.

Innehållsförteckning: Högpastöriserad mjölk, socker 5%, mjölkprotein, vaniljarom, vaniljextrakt och mild yoghurtkultur.

Milda Vaniljvisp: Ingen vanilj men däremot vaniljarom.

Innehållsförteckning: Skummjölk, härdat vegetabiliskt fett, socker, skummjölkspulver,  emulgeringsmedel (E472b och E472e av vegetabiliskt fett), vaniljarom, stabiliseringsmedel (fruktkärnmjölk, karragenan), färgämne (betakaroten).

Produkter jag är lite skeptisk till, men som förmodligen innehåller en aning riktig vanilj:
GB Carte D’Or Vanilj: Enligt säljtexten innehåller den vanilj från Madagaskar och i innehållsförteckningen finns vaniljstångbitar och vaniljextrakt upptaget. Men extrakt kan vara hur svagt som helst och eftersom naturlig arom står innan de båda tidigare nämnda i inneållsförteckningen är det alltså en större andel fularom än riktig vanilj.

Eftersom det idag är extra viktigt för producenterna att visa att de har bra saker i sina produkter är det allt fler som har i en ytterst liten gnutta vanilj och sen skickar i en massa vanillin. Då kan man fortfarande skriva att det är äkta vanilj i även om det är så lite att det snarare framstår som ett cyniskt bedrägeri.

Men det är inte bara när mat produceras i fabriker som det fuskas – även vi privatpersoner tenderar att vara lata. Jag vet inte om det beror på att folk idag inte har testat riktig vanilj eller om man anser att det är för krångligt att skrapa ur en vaniljstång? Hur kan det annars komma sig att det är allmänt accepterat med vaniljsocker i recepts ingredienslistor. I kokböcker, på matsidor och receptsamlingar är det mer regel än undantag att professionella kockar och konditorer i sina recept har med fusket. Är det färre som läser om man krånglar till det och har med riktig vanilj, eller vad i hela friden är annars anledningen?

Hur kan det på något sätt kännas rätt att i cupcakes, vaniljvisp, kakor och tårtor propagera för vanillin? Vad i helvete hände egentligen med yrkesstoltheten?

Visst kostar det att köpa vanilj i butik. Runt 30 kr för 2 st har jag för mig att det kostar och då är den oftast av ganska god kvalité. Men gör man av med några stycken finns det andra källor att använda.

Själv (och jag har inte en krona för att jag säger det här) använder jag mig numera uteslutande av Vaniljimporten där 20 st ekologiskt odlade vaniljstänger från Madagaskar landar i min brevlåda för 149 kr.
Kvalitén på deras vanilj är helt fantastisk! När man öppnar vacuumförpackningen är doften likt inget annat och när man tar ut en stång är den oljig och mjuk. Bland det bästa som går att köpa i Sverige till överkomliga pengar.

Vill man ha pulverformen istället rekommenderar jag min gamla favorit – äkta vaniljpulver – som numera har bytt förpackning till det här utseendet. En burk motsvarar 5-7 stora vaniljstänger och är så nära man kan komma hel vaniljstång. 1/2 tsk vaniljpulver motsvarar 1 tsk vaniljsocker.

Nästa gång du står där med en burk låtsas-vanilj och ska hälla ner i den blivande kakan till fin-fikat är det dags att ta sig i kragen, slänga ut skiten och istället ha i riktig vanilj.
Du kommer aldrig vilja gå tillbaka.