Konservera tomater mitt i vintern
Därför att det går att hitta goda tomater även i januari
Minns ni att vi tog ett snack för några dar sen om det här med att man faktiskt kan hitta goda tomater även mitt i smällkalla vintern. Jag trodde det inte själv, inte förrän ett uppdrag för Spanska Ambassaden fick mig att åka runt mellan stadens alla livsmedelsbutiker och köpa med alla sorters tomater jag kunde hitta.
Poängen var den att just nu, när det känns som minus tjugo grader och ändå duggregn ute och det närmaste nån form av grönska man kommer är möglet som gömmer sig under en bortglömd clementin längst ner i fruktskålen, då går det ändå att förnimma sommarens smaker.
Men låt oss först återvända till precis när sommarkvällarna börjar förändras. När den där omisskänliga doften av det första multnande lövet letar sig in i näsborrarna, då startar den stora tomatkonserveringen för att överleva vintern.
Självklart tycker jag varje år att jag gör tillräckligt med råge och varje år hinner jag inte längre än till mitten av januari innan det bara finns nån ynkans burk kvar. Aldrig lär jag mig.
Hur kommer det sig? Är det nån form av magi i burkarna? Har jag spetsat dem med älvstoft? Hur gott är det egentligen med tomater?
Svaret är enkelt – det är världens bästa grund för en tomatsås, för en gryta eller en god köttfärssås.
Tricket är att man med det här enkla receptet konserverar tomaterna och alla dess smaker, tillsammans med lite god olivolja, örter, salt och peppar. När man sen blir sugen på tomater tar man fram en burk, kör ner stavmixern och voilà – världens godaste tomatsås!
Det är så klart logiskt att göra det här under sommaren eftersom vi vadar i svenska tomater då, men så uppenbarade sig de där fantastiska tomaterna från Kanarieöarna samtidigt som jag insåg att mängden burkar från sommaren var nästan slut. Efter ett antal smakprover hittade jag de som smakade absolut bäst och var som allra sötast.
Några askar med körsbärstomater (gula och röda – yay!), plommontomater och så vanliga. Har inte helt koll än på exakt vad de olika sorterna heter, men det måste jag råda bot på. Det är ibland svårt att utläsa om tomaterna kommer från fastlandet (Spanien) eller Kanarieöarna (ICA, I’m looking at you) men ofta hittar man exakt stad som de härstammar från. Tro mig, det är värt att verkligen leta efter de som fått mogna i sol och med den vulkaniska jorden som omsluter plantans rötter.
Eftersom de är konserverade klarar de sig länge, länge, länge. Jag har haft burkar i över ett år ståendes i skafferiet som ser ut som de är nygjorda.
Se till att allt är ordentligt rengjort innan du sätter igång – sen är det som en dans på rosor!
Konserverade tomater
Tid: 20 minuter
Mängd: Precis hur mycket som helst om du vill
- Tomater av varierande storlek och utseende
- En vitlöksklyfta per burk
- Färska kryddor – basilika, oregano, timjan, rosmarin
- Olivolja
- Salt och peppar
- Sätt ugnen på 120 grader.
- Sätt i de väl urdiskade burkarna i värmen minst tio minuter så de bränns rena. Ta ur dem och låt svalna en aning.
- Tvätta tomaterna och stick ett par små hål i varje tomat.
- Packa tomaterna så hårt du kan i burkarna. Ända upp till toppen. Varva med en vitlöksklyfta, lite kryddor, salt och peppar.
- Häll ett par matskedar olivolja i varje burk och skruva på locken. Inte stenhårt men precis så de fäster.
- In i ugnen och efter runt femton minuter börjar man kolla dem regelbundet. Notera hur burken sakta vätskefylls. När den börjar bubbla, när den sjuder utmed kanterna och vätskan når upp till nästan toppen av tomaterna tar man ut burkarna och skruvar igen locket helt.
- Förvara mörkt och gärna svalt.
