Matgeek

Kefir och annan superfood till frukost

by 1 Comment

Ett superfood möter några andra

Min passion för kefir har förmodligen varit svår att undvika. Faktum är att jag numera äter det varenda morgon i en oändlig massa kombinationer.

Vi gick ju tidigare igenom hur man gör hemgjord kefir och jag vet att jag gett tips på frukostar med kefir men nu ska vi för att använda en sliten klyscha – lägg i en växel till.

Kefir benämns ofta som ett superfood. Varför inte kombinera det med andra nyttighetsfyrverkerier för att ge kroppen den start på dagen som den verkligen förtjänar?

Jag brukar tänka så här:
– Kefir är syrlig, krämig och mild. Då behöver man komplettera med texturer och sötma för att få variationer.

Här är några varianter på superfoodfrukostar som jag brukar äta. Självklart går de att variera precis som man själv önskar. Se det mer som inspiration än lagbok.

1. En tallrik kefir som toppas med färska körsbär, hasselnötter, chiafrön och äppelbitar.
Körsbär är inte bara goda, de är även lagom söta för frukosten och packade med nyttigheter som C-vitamin och antioxidanter bara för att nämna ett par. Hasselnötter mättar och är rika på vitaminer, nyttiga fetter och mineraler. Chiafrön är en suverän källa till Omega-3 och fullpackade med fibrer. Äpplen är så oerhört nyttigt men framför allt mättar det bra och ger tuggmotstånd.
Tillsammans skapar de en söt men frisk frukost med krispighet. Den känns fräsch samtidigt som den smakar gott på riktigt.

2. En tallrik kefir med hallon, blåbär, pumpakärnor, bitar av grovt hårt bröd och linfrön.
Svensk sommarsuperfrukost! Hallon och blåbär smakar kalasbra tillsammans med kefiren och är fulla med nyttigheter från den svenska naturen. Se till att köpa just de svenska blåbären som är betydligt rikare på antioxidanter än de stora amerikanska blåbären. Pumpakärnorna är rika på zink, magnesium, järn och mycket annat. Tacksamma för att de ger lite crunch och tuggmotstånd.
Hårt bröd kommer i en uppsjö av varianter. Jag älskar andra sorteringsbröd som vi brukar köpa när vi passerar Leksand på vägen till Sälen. Just när det är lite bränt får det en smak som passar så oerhört bra till kefir.
På toppen lite hela linfrön eftersom de är så bra för magen och tarmsystemet. Ska man ta det ännu lite längre blandar man 1/2 msk linfrön med 1 dl kefir på kvällen innan man ska äta det så linfröna hinner utveckla ett gelélager runt sig. Den gelén är så oerhört nyttig.

Att variera frukostarna ovan går ju att göra i all oändlighet. Kolla vad det finns för bär i skogen, för nyplockad frukt i butiken och peta ner det just du gillar.
Ett annat riktigt trevligt exempel är bitar av söt melon (cantaloupe är klockrent!), nektarin som fått mogna helt och så en näve nötter över dem. Ja, du förstår själv. Friskheten hos kefiren gör att smaken i frukt och bär verkligen får spelrum.

Frukost är inte bara starten på en bra dag, det är också dagens första möjlighet att äta riktigt gott. Se till att göra det bästa av den.

Valio, som gör en grymt god kefir i lite större skala än jag gör, frågade mig om jag ville ta fram lite recept och idéer kring produkten och det här är tredje inlägget i den serien.

Jag har fått betalt för att skriva de här inläggen, men om jag inte hade utvecklat nån form av djupare kärlek till mina gryn och det de producerar hade jag så klart tackat nej.

 

Fransk potatissallad – recept på sommarklassiker

by Leave a Comment

Det här är en typisk sån sak som jag vill ha minst en gång per vecka under sommaren.

Och ja, jag gör den med tomater i. Klassisk fransk potatissallad har inte några tomater i sig men jag tycker de gör det så vansinnigt gott att jag inte kan låta bli. Självklart är det helt upp till dig hur du vill ha den.

Förhållandet mellan senap, vinäger och olja är även det högst personligt. Det här är så jag gillar den, men testa dig fram till vad som får dina smaklökar att jubla.

Lite variation skadar inte heller. Testa att använda en rödvinsvinäger istället för vit motsvarighet.

Föredrar du olivolja istället för rapsolja? Ta då det! Fransmännen använder det och de har bevisligen god smak. Personligen tycker jag en lagom nötig svensk rapsolja passar allra bäst, men det är å andra sidan bara jag 🙂

I mitt tycker smakar den allra bäst när den fått stå ett par timmar så potatisen sugit åt sig av dressingen.

Klarar sig minst ett par dagar i kylen.

Titta först på filmen jag gjorde med receptet:

Fransk potatissallad
Tid: 30 minuter  
Mängd: 4 portioner

  • 1 msk dijonsenap
  • 2 msk vitvinsvinäger
  • 0.5 dl rapsolja
  • 0.5 kg kokt färskpotatis (och fortfarande varm)
  • 10 små tomater av varierad färg och form
  • 1 finstrimlad rödlök
  • 0.5 dl kapris
  • Salt & peppar
  1. Blanda senap och vinäger i en liten skål.
  2. Tillsätt oljan i en tunn stråle och rör samtidigt med en sked eller visp. Inte lika känsligt som när man gör en bearnaise men rör ändå hela tiden.
  3. Dela potatisen och lägg i en skål. Ringla över dressingen och vänd runt allt.
  4. Skär tomaterna i halvor eller klyftor och lägg den, lök och kapris i skålen. Vänd runt allt.
  5. Smaka av med salt och peppar.

 

 

Vilken kol ska man använda till grillen?

by 4 Comments

Valet av grillkol är inget att ta lätt på

Eftersom vi grillar så gott som varje dag är valet av grillkol nästan helt avgörande för hur resten av dagen ska utveckla si, jag ser alltid till att ha den bästa grillen, även om jag måste få bästa långivarna för att köpa det.

Slentrianmässigt har vi tidigare köpt briketter på närmaste mack och tänkt att ‘kol är kol’. Inget kunde vara mer fel.

Nu ska du inte läsa det här och känna dåligt samvete för att att du väljer den enkla lösningen. Om valet är att grilla med briketter från stormarknaden eller inte grilla alls är det klart att du ska välja det första alternativet.

Men om man som jag nu har hängt upp mer eller mindre hela sommaren på drömmen om en perfekt grillad oxbringa, revbensspjäll som doftar hickory och nästan rasar sönder och en perfekt tarte tatin på mitt Big Green Egg, då måste man ha bra kol.

Vanligt grillkol i påsar från matvaruaffären är bra om man ska brassa på några korvar till ungarna. Det är lätt att tända, blir snabbt glöd och dör lika fort igen. Om det är seriös värme under kort period man är på jakt efter är det rätt alternativ.

Briketter från butiken är helt OK om det ska grillas något till ett par personer och man inte har enorma krav. Men aktionsfönstret då glöden är optimal är beklämmande smalt.

Vill man däremot låta den där fläsksidan ligga i en mysvarm grill där röken från äppelträ smeker den timme ut och timme in måste man satsa på något ordentligare.

Jag spelade in en film för att visa upp de tre sorters kol och briketter som jag föredrar att använda:

Big Green Eggs egen kol:
När jag köpte min Big Green Egg plockade jag med ett par säckar av deras egen kol på samma gång. Vi snackar kolbitar av ek och hickory. Inga som helst tillsatser. Luktar ljuvligt men jag anser att bitarna tyvärr är lite väl små ibland. Det är inte samma mängd med damm som man hittar i vanliga kolförpackningar, men jag hade ändå förväntat mig lite mer. Värt pengarna, men inte något som jag ligger vaken och fantiserar om.
Du kan köpa den här.

Webers briketter:
Plockade upp ett par säckar på Plantagen när vi skulle ut och grilla för 15 hungriga magar. Tog texten på påsen om att den håller i fyra timmar med en nypa salt, men det skulle visa sig inte vara någon överdrift. Gjorda på kokosskal kräver de lite mer engagemang för att tändas (jag körde med min bruléebrännare) och de behöver ligga runt 40 minuter för att nå optimal grillglöd. Men sen sviker de inte på flera timmar. Mäkta imponerad!
Smakmässigt kan jag inte känna att de bidrog med något spektakulärt men för runt hundringen är de ett kalasbra köp.
Du kan köpa dem här.

Jospers kol:
Josper tillverkar varje köksnörds våta dröm – en ugn för inomhusbruk som man laddar med kol. Alltså som att ha en helt isolerad kolgrill inomhus. Ni förstår allt kul man kan göra va?
Självklart har de också egen kol. Var så klart tvungen att testa den. Doften från dem är fantastisk och många av bitarna är massiva. De bygger snabbt upp värme och håller den sen väldigt länge. Inte dyr, men kostar så klart mer än mycket annan kol. Samtidigt räcker den mycket längre än butikskolet. Testa den och inse vilken skillnad det är mellan kol och oh sweet mother of all kol.
Du kan köpa den här.

5 riktigt goda och billiga champagner till sommaren

by 1 Comment

Fyll upp kylen!

Jag älskar champagne. Nästan mer än livet självt. När man väl fått smak för de kylda bubblorna blir livet sig aldrig likt igen.

Faktum är att jag för 15 år sen tyckte det var så oerhört överskattat och att det mesta smakade likadant. Sen började något hända. Efter att ha testat några som stod i kraftig kontrast till varandra var jag helt fast.

Det är festligt, det känns lyxigt och man mår helt enkelt bättre av det. En tisdageftermiddag som är grå och trist blir så mycket trevligare efter ett glas champagne (och nej, det gör mig inte till en potentiell alkoholist). Eller när det kommer över några vänner lite spontant och man kan dra fram en flaska ur kylen. Det gör liksom livet lite roligare att leva.

Men champagne måste inte kosta en massa. Självklart är det lite som vanligt – man får vad man betalar för. Men undantagen finns där och här har jag listat fem champagner som är helt underbara och inte kostar skjortan.

En liten guide bara först:
Brut betyder att champagnen är torr och innehåller mindre än 12 g socker per liter.
Brut nature innebär att inget socker alls tillsatts vilket ger ett väldigt torrt vin.

Jag spelade in en film där jag berättar lite om mina intryck av var och en:

Champagnen som jag har med i den här filmen är följande (länkarna går till Systembolagets produktsida):

– Charles Mignon Brut
Pris: 189:-
Varunr: 7719

– Ernest Repeneau Brut
Pris: 219:-
Varunr: 7300

– Andre Clouet Silver Brut Nature
Pris: 319:-
Varunr: 7546

– Diebolt Vallois Prestige Brut
Pris: 369:-
Varunr: 7723

– Diebolt Vallois Bland de Blancs
Pris: 389:-
Varunr: 88914

De översta fyra champagnerna ska finnas på så gott som alla Systembolag. Den sistnämnda går att beställa hem på några dagar.

Restauranghoppning under Riesling Week

by Leave a Comment

Man gör sånt här på tok för sällan!

Jag postade för en vecka sen ett recept på en kalasgod rabarberefterrätt som jag hade tagit fram inför Riesling Week som Tyska Vininstitutet anordnar. Riesling Week är ett arrangemang som anordnas över hela världen och i år är det tredje året man gör det i Stockholm. Kul sätt att sätta fokus på en typ av vin som tyvärr ibland får en oförtjänt dålig stämpel.

För mig med kusiner i Tyskland och ett otaliga resor med bil tillsammans med föräldrarna över gränsen med ett par flaskor extra i bagageluckan har Riesling varit en del av min uppväxt. Det där kan misstolkas, men ni förstår hur jag menar.

Det är ett skönt gäng med restauranger som är med: Råkultur, Nagg, Rolfs kök, Bistro Barbro, Restaurang Marco’s, Broken, Sushi Sho, Farang, Shibumi, Eriks vinbar, 19 glas, Kung Carls Bakficka, Kornhamnstorg No. 53 och Surfers.

Eftersom jag gillar vin och god mat begav jag mig ut på en roadtrip mellan ett antal av ställena.

Först ut var Barbros. Med en så urban placering att den skulle kunna vara hämtad ur Blade Runner, nästan smygandes under brofästet, har det här varit ett extremt populärt ställe sen de öppnade för tre år sen. Jag var där förra sommaren och gjorde desserter till ett bröllop och passade då på att testa en hel del av maten. Något sa mig att jag inte skulle bli besviken när jag nu återvände.

Beroende på vilken sorts ställe man är på så måste servisen lira med den generella rytmen. Jag blev överlycklig när jag skulle beställa vin och servitrisen lite snyggt förklarade för mig att det dels fanns ett annat som passade bättre och dels frågade om jag ville testa två olika i form av halvglas. Helt genialt. Kvällens första vin blev Wittman Riesling Trocken -13 samt Kloster Eberbach Riesling Rauenthaler Gehrn -13. Den förstnämnda frisk, pigg och mycket vänlig. Den andra hade lite mer tryck, lite mer djup och den där underbara svagt förnimbara tonen av historiska källarvalv.

Till det åt jag deras klassiska tempurafriterade spicy tuna, biffsashimi och friterade högrevsdumplings. Det är nästan vulgärt gott.

Eftersom det var en aning pressat tidsschema för att hinna med alla kastade jag mig i en taxi för transport till destination 2: Farang

Farang är som att komma in i en annan värld. Entrén med sin diskreta form leder in i ett sorl som känns mer NYC än Stockholm. Här kan man bli sittandes i timtal och bara gräva ner sig i så enormt mycket godsaker. Den lyxen hade inte jag.

Här måste jag bara lägga till att kvällens enda smolk i glädjebägaren var servitrisen här som kom med menyn. Jag förklarade att jag bara ville ha något litet att äta, att jag ville ha bra Riesling till och att jag hade kort om tid. Hon nickade och kontrade med ‘Jag tänker ändå läsa upp våra härliga menyer för dig’. Så körde hon det inövade manuset trots att jag nästan viftade med händerna framför henne i desperata försök att inte tappa värdefulla minuter. Helt sjukt.

Det kompenserades av att direkt efter att jag lyckats beställa damp det ner en man som heter Magnus Stenberg och kommer från Moestue Grape Selections. Egentligen hade jag bara tänkt nämna honom i förbifarten men om man är så pass duktig på vin som han är och framför allt lyckas förmedla det till de som inte är så duktiga på vin (läs: jag) så ska man ha all cred som finns. Han ordnade halvglas av två viner – Weingut Robert Weil -13 samt Dr Bürklin-Wolf -12. Båda helt fantastiska till maten som var soft shell crab samt ett par av deras snacks som serveras på ljuvliga blad. Men mest fantastisk var Magnus. Det är så få som lyckas med överbryggningen av kunskap från sommelier till pöbel. Ofta så sitter man som ett fån när det pratas jordmåner och fackuttryck. Här fanns istället en medryckande story.

Betalade och hastade till nästa mål: Shibumi

Här kommer Uppsalabon verkligen fram i mig. Är det på modet att inte ha några skyltar så folk som inte känner till entrén först ska gå ett par varv runt Esperanto-borgen innan de hittar in tack vare en snäll hipster som också var på väg dit?

Den bökiga entrén kompenserades dock av att det var som att komma in i en saga. Herregud, att man kan inreda så ljuvligt! Fotade varenda vrå men ingen av mina bilder gör stället det minsta rättvisa. Besök. Håll utkik efter en omärkt kopparfärgad dörr.

Här hade de laddat med en uppsjö Rieslingviner! Lite roligt att den första rekommendationen var på ett av vinerna från Barbro. Det blev istället Leitz Weingut Magic Mountain. Brutalt så gott. Ville äta mig igenom hela menyn men var på tok för mätt. Nöjde mig med de hemgjorda rischipsen. Började nästan gråta av lycka när jag tuggade i mig det första.

Tassade vidare till Sushi-Sho. Det började precis regna när jag kom fram. Promenaden tog tio minuter men gjorde gott. Det som slog mig var att jag hade missat en oas. Hur hade jag inte blivit stammis här? Tänk en bardisk där man sätter sig och får enligt en satt meny. Det är som drömmen om Tokyo. Det gick inte att missa att de var del av Riesling-veckan men jag tänkte att det här stället kräver en djupare genomgång. Alltså valde jag att traska på.

En taxiresa senare och jag var framm på Nagg. Ett ställe jag tidigare noterat när jag var i krokarna för att köpa kamerautrustning. Klockan var mycket, de höll på att stänga men utan att jag var tvungen att säga att jag var Obamas sekreterare så ordnade de en plats åt mig. Älskar den där “Äsch, vi ska ändå hålla på och pyssla ett bra tag”-mentaliteten. Här fick jag också kvällens mest personliga genomgång av viner, mat (de har tuppvingar på menyn – YAY!) och allt annat som var roligt att prata om.

Tog in deras raritet Hohenmorgen G.C -09 som de nästan hade slut på. Helt sjukt vilket gott vin! Den hade smaknyanser som slog emot mig likt den första syréndoften på våren. Eftersom det var sista stoppet för kvällen var det extra lämpligt att avsluta hela tabberaset med ett dessertvin – Ruppertsberger Auslese -10. Jag älskar dessertvin. Nästan mer än livet självt.

Eriks Vinbar är ju vinbarernas vinbar. I Slussens gatuplan finns oasen med över 50 viner på glas. Men dit hann jag inte den här kvällen eftersom jag min vana trogen dels var tidsoptimist och dels gillade att hänga på ställena jag var till. Det blir ett besök framöver.

Marcos grämer jag mig för att jag missade. Dels ligger den så mysigt på Torbjörn Klockares gata men framför allt för att de gjort en avsmakningsmeny med ett antal Riesling-viner och smårätter. Något säger mig att det är väl värt ett besök.

Avslutningsvis – det här var en grymt trevlig kväll. Kul att hinna testa så många olika viner.

Disclaimer: Jag fick tidigare betalt av Tyska Vininstitutet för att göra ett recept åt dem. Då kom vi även överens om att jag skulle skriva om min restauranghoppning men allting som kostat något under hela kvällen har jag betalat själv. Och det var det värt 🙂

Rieslingvecka och en ljuvlig rabarberdessert

by Leave a Comment

En hel vecka dedikerad till gott vin!

Riesling Week är tillbaka för tredje året nästa vecka. 1-7 juni kommer fjorton restauranger i Stockholm att lyfta fram Riesling-viner på alla möjliga upptänkliga sätt.

Jag fick i uppdrag att sätta ihop en efterrätt som passade med vinet och eftersom det är den här tiden på året så blev det självklart något med rabarber. Ärligt talat, det vore nästan som att svära i kyrkan att inte använda de ljuvliga stjälkarna nu när de börjar finnas i överflöd.

Riesling kan som bekant variera ganska mycket i sötma vilket gör att man måste balansera mängden socker i receptet beroende på vin. Samtidigt kan rabarbern vara allt från frisk till vansinnigt sur. Det låter krångligare än vad det är. Smaka bara av löpande så ordnar det sig.

Förresten, det här med Riesling Week kan jag verkligen rekommendera att testa (jag menar det). Jag har fått betalt av dem för att göra receptet på desserten (det är ändå sånt jag försörjer mig på) men det fanns ingenstans att jag ska berätta vilka restauranger som är med. Men eftersom de är awesome tänker jag göra det ändå.

Kika in på Råkultur, Nagg, Rolfs kök, Bistro Barbro, Restaurang Marco’s, Broken, Sushi Sho, Farang, Schibumi, Eriks vinbar, 19 glas, Kung Carls Bakficka, Kornhamnstorg No. 53 och Surfers. Faktum är att jag på måndag tänkte avsätta hela dagen till att äta mig igenom några av de på listan. Mest för att det är ett bra sätt att inleda en vecka på.

Tillbaka till efterrätten. Mandelkakan är i princip en mazarinfyllning. Den blir saftig och smakrik. Perfekt att ha under rabarber som sjudits i vin tills de är mjuka men ändå spänstiga. Tänk att man vill ha dem lite som perfekta sparrisar.

Sabayonne kan varieras i det oändliga men så här tycker jag den passar väldigt bra tillsammans med kaka och rabarber.

Om man vill förenkla det lite kan man byta ut sabayonnen mot glass eller grädde även om det verkligen inte blir samma sak.

 

Rabarber sjuden i Riesling med mandelkaka och sabayonne
Tid: 2 timmar 

  • 250 g mandelmassa
  • 120 g rumstempererat smör
  • 175 g (3 stora) ägg
  • 60 g (0.5 dl) vetemjöl
  • 4-6 stjälkar rabarber
  • 6 dl Riesling
  • 2.5 dl strösocker
  • 1 citron
  • 1 apelsin
  • 1 vaniljstång (eller 1 tsk vaniljpulver)
  • 0.5 dl Riesling
  • 1-3 msk strösocker
  • 2 äggulor
  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Vispa mandelmassa och smör tills det inte återstår några klumpar. Vispa i ett ägg i taget men övervispa inte så smeten blir fluffig.
  3. Vänd i vetemjölet och rör tills smeten är klumpfri.
  4. Klä en form cirka hälften så stor som en plåt med bakplåtspapper (botten är viktigast). Häll i smeten som ska bli mellan 5-10 mm tjock. Grädda mitt i ugnen cirka 20 minuter eller tills den precis börjar få en gyllene färg på toppen.
  5. Låt svalna några minuter och stjälp därefter upp på galler. Låt svalna helt. Sätt ugnen på 160 grader.
  6. Skär rabarbern i 6 cm långa stavar (du behöver totalt 12 bitar) och lägg i en ugnssäker form. Formen ska gärna vara så stor att de precis får plats.
  7. Häll vinet i en kastrull. Tillsätt socker, yttersta skalet av citron och apelsin samt saften från frukterna. Dela och skrapa ur vaniljstången. Lägg stången och urskrapet i kastrullen. Värm upp och låt sjuda cirka 10-12 minuter. Den ska ha blivit lite simmig. Ta ur vaniljstången.
  8. Häll lagen över rabarbern så den täcker. Ställ in formen i ugnen och låt stå cirka 20-25 minuter. Rabarbern ska vara fast men inte trådig. Ett bra tips är att lägga i några extra rabarberbitar som man kan ha för att testa om de är klara.
  9. Vispa äggulor och socker fluffigt i en kastrull. Tillsätt vinet. Sätt kastrullen på låg till medelvärme och vispa nu hela tiden ganska kraftigt. Smeten kommer att bli fluffig och påminna om lättvispad grädde. När man kan göra små toppar i den som inte faller tillbaka direkt är den klar.
  10. Se upp så den inte blir för varm för då blir det äggstanning. Känner du dig osäker kan den göras över vattenbad. Smaka av den under tiden eftersom sockermängden behöver justeras beroende på smak och val av vin.
  11. Skär upp den avsvalnade mandelkakan i cirka 6×3 cm stora bitar. Lägg 3 rabarberstänger på varje bit, toppa med en rejäl klick sabayonne. Servera omedelbart.
  12. Om det finns lite färska hallon och jordgubbar funkar det bra till.

Om man får komma med några vintips som funkar bra till så skulle det vara:

  • Forster Riesling QbA Trocken Reichsrat von Buhl (nr. 5478), 150 kr
  • Wittmann Westhofener Riesling Trocken (nr. 95167), 215 kr
  • Sybille Kuntz Mosel Riesling Spätlese Trocken (nr. 74651), 220 kr

 

Kefir-fest till frukost och mellanmål

by 3 Comments

Gott, snabbt och nyttigt – då är det svårt att inte bli helt såld

Jag har ju blivit lite av en kefirnörd i år. Om det är lockelsen att bli riktigt gammal eller bara det faktum att det är så fascinerande gott låter jag vara osagt. Oavsett vilket så står jag där med mina gryn varje dag och behandlar dem mer varsamt än den mest luriga surdeg.

Inte för att de kräver det. Maken till förlåtande och tacksam sak att göra själv har jag inte sett maken till. Skrev ett långt inlägg om hur man gör egen kefir. Läs det.

Men använder jag då kefiren till? Huvudsakligen till frukost eller som mellanmål. Nu är jag inte någon fantastiskt engagerad mellanmålsätare i vanliga fall men eftersom jag är pappaledig stora delar av veckan faller det sig naturligt.

Den ettåriga dottern har förstår redan iklätts försökskaninsdräkten och fått smaka olika kombinationer. Inte förvånad att hon gillar det, men samtidigt blir man ju lite stolt. Pappas hemgjorda kefir. Jojomensan!

Om det nu är så att man inte vill göra egen kefir kan man så klart köpa den i butik. Den är minst lika nyttig, beroendeframkallande god och numera en del av standardutbudet.

Ska vi ta det i nån form av kronologisk ordning och börja med frukosten?

– Kefir med bär.
Kommer jag ihåg på kvällen så häller jag ner lite frysta hallon, blåbär, björnbär, svarta vinbär och körsbär i en skål och ställer i kylen. Om något på listan är slut är inte det hela världen. Ibland kör jag bara hallon och blåbär. Glömmer jag bort det på kvällen kan man micra dem lite försiktigt på morgonen. Häll kefir i en skål och tillsätt bären.
Overkill mode: Komplettera med lite solrosfrön. Bra tuggmotstånd och nyttigt.

– Chiapudding med kefir
Titta inte på mig så där. Chiapudding är grymt gott om man gör den på rätt sätt. Jag tar ett stort glas (vill man göra det Instagram-mässigt så tar man så klart en glasburk med lock), häller i 2 dl kefir, 0.5 msk chiafrön och 3-4 msk havregryn. Rör om och har därefter i lite bär, en gnutta honung, kanske lite mango, jordgubbar, banan. Ja, ni fattar. Täck med plastfolie eller sätt på locket och ställ in i kylen över natten. På morgon tar man fram den och njuter av en snabb och samtidigt förbaskat god frukost. Sa jag att den är hälsosam?

– Räddningsfrukosten
De där gångerna man tänkte göra en chiapudding men glömde. Sluta gräma dig och gör en snabbversion istället. Ner med kefir, lite chiafrön, lite havregryn i en skål och rör om. Ta en dusch. Skiva ner en banan. Ät. Ägna resten av dagen åt att hantera den där goa känslan som infinner sig när man ätit en frukost värdig Gunde Svan men med smak av Grand Hôtel.

– Frukost för sexåringen
Ju förr man accepterar det, desto lättare blir livet – sexåringar har inte samma pragmatiska syn på frukost som du har. Våra föräldrar ville vi skulle äta en sak, vi ville ha en annan. Våra barn är likadana. Våga kompromissa. Tycker de att kefir är för syrligt så är mitt tips att ha i lite jordgubbssylt eller äppelmos (äpplen och kefir är en så oerhört bra kombo!). Tillsätt lite cornflakes eller en müsli som barnet fått välja, inte du. Luta dig tillbaka och förundras över hur bra frukost ditt barn äter.

– Kefirsmoothie!
Jag har ibland funderat på om jag inte skulle kunna leva resten av mitt liv på smoothies. Mättande, gott och lite roligt. Färger som piggar upp vilken grå höstmorgon som helst eller som matchar gräsmattan man kan lägga sig på under sommarmånaderna. Jag skippar yoghurten och kör med kefir istället. Kolla mitt inlägg om 10 nyttiga smoothies och testa själv. 

– Pick me up-frukosten
Vi behöver inte diskutera vad som hände kvällen innan. Det enda viktiga är nuet och trötthet kombinerat med tungt huvud. Entré fräschörens konung – en skål kefir som man river ner lite citronzest (alltså det allra yttersta skalet). Ringla över lite flytande honung. Ät med varsam hand. Snällt för magen, fräschar upp munnen och sockret får igång dig. Drick mycket vatten till.

Men sen då, vad kan man göra för schyssta mellanmål?

– Färskost med kefir
Sätt en silduk i ett durkslag med en bunke under. Häll i minst en liter kefir. Ställ in i kylen runt 24 timmar. Kvar har du en färskost. Smaksätt med exempelvis vitlök, rosépeppar, basilika, pepparrot eller något annat gott. Bred på en smörgås. Magiskt!

– Avokado-spread
Mixa en avokado med en nypa rödlök och ett par nypor koriander. Ha i en liten bit chili (eller skippa det om du inte vill ha någon hetta). Pressa i en klyfta lime eller två. Tillsätt ett par deciliter kefir. Mixa slätt. Smaka av med salt. Ha till en smörgås eller använd som dip. Har du kvar tortillabröd i frysen från förra veckans tacofredag värmer du upp dem och brer på spread.

– Kefirkeso
Värm 1 liter mjölk till cirka 60 grader. Rör ner ett par deciliter kefir. Rör sakta så tills du ser att det bildas klumpar. Låt stå ett par minuter. Fiska upp klumparna med en hålslev och häll i en silduk. Låt rinna av. Klart! Ät med lite färsk frukt. Fantastiskt gott.

Mitt nästa projekt tror jag blir att syra grädde med kefir och göra smör på, men mer om det lite längre fram.

Sugen på att läsa mer om kefir? Låt mig rekommendera det här forskningsprojektet kring kefir och antioxidanter.

Valio, som gör en grymt god kefir i lite större skala än jag gör, frågade mig om jag ville ta fram lite recept och idéer kring produkten och det här är andra inlägget i den serien.

Jag har fått betalt för att skriva de här inläggen, men om jag inte hade utvecklat nån form av djupare kärlek till mina gryn och det de producerar hade jag så klart tackat nej.

Barbequesås – recept på min favorit 2015

by Leave a Comment

Rökig och söt men ändå med tydlig syra

Vi närmar oss med stormsteg den stora grillsäsongen. Planeringen för att optimalt utnyttja sommarkvällarna börjar ta form och det är inte bara i min trädgård (förvisso vid sommarstugan) som det står en ny grill.

Svenskarna älskar att grilla. Det är något nästan religiöst i blicken hos de som hummandes kikar i köttdisken efter godsaker att marinera, glazea och sen njutningsfullt låta glödens hetta smeka till perfektion.

Till det mesta i grillväg är det riktigt gott med en bra barbequesås. Men det är också en väldigt känsligt ämne eftersom alla har en väldigt tydlig åsikt med vad som är just en bra barbequesås.

Jag gjorde en film som visar hur jag gör den:

Somliga vill ha den söt, somliga ordentligt syrlig. Jag vill ha lite av båda.

De flesta vill ha lite rökighet men hur man får till är något som alltid blir en diskussion. Till det här receptet så rökte jag ett gäng svenska tomater (åkte förbi min favoritodlare på Norrängens i Sala och fick de absolut första tomaterna som fanns) men det är klart att alla inte kan eller vill böka med sånt.

Då kan man istället ha i mer rökt paprika eller en rökig whisky. Eller så har man i liquid smoke. Många tycker det sistnämnda är fusk – jag håller inte med.

För om man vill ha rökig smak men inte kan, hinner eller vill ha i något annat så är det riktigt smidigt. Om man inte gillar det så finns det inget som säger att man måste ha i det. Det är precis som allt annat helt frivilligt.

Viktigast av allt är att man får en smak som man gillar. Att det blir gott helt enkelt. Sen kan man högaktningsfullt strunta i vad alla andra tycker.

Ska jag ha i rökarom föredrar jag ‘Hickory Liquid Smoke’ men av olika anledningar så hade vi en annan variant i sommarstugan. Och vet ni, det gick också alldeles utmärkt.

Vad gäller de övriga kryddorna så har jag kärat ner mig i Urtekrams produkter. Under året ska jag hjälpa dem att ta fram ett gäng recept som de ska använda på olika sätt och i samband med det började jag testa mig igenom deras sortiment.

Sen tidigare har jag ett gäng utav de söta burkarna hemma i köket men nu har jag sniffat och smakat mig igenom så gott som allt de har. Rakt igenom ekologiska produkter och riktigt bra kvalité.

Räkna med att det kommer att bli mer kryddsnack ju mer jag lär mig.

Jag har haft i muscovadosocker i det här receptet, men man kan så klart istället använda farinsocker eller rårörsocker. Testa vad just du gillar och använd det.

Det är kanske också det viktigaste när det kommer till det här receptet (och så gott som alla andra) – du gör det här för att du och dina matgäster ska tycka det är gott. Inte för att förståsigpåare på Instagram ska ge dig virtuella ryggdunkar för något du egentligen inte är så pepp på.

Ta bara en sån sak som koriandern som jag haft i. Om du inte tycker om koriander ska du så klart inte ha i det. Svårare än så är det inte.

Jag gillar när det blir lite styrka i såsen. Om du har barn som ska äta av den och de inte är vana vid lite hetta så drar du ner mängden chili.

En bra idé är också att koka såsen i god tid och sen förvara den i kylen tills det är grilldags. Då kan man i lugn och ro smaka av den och få rätt smak.

Den här blir ganska tjock och man behöver oftast tillsätta lite vätska om den ska sjuda ett tag (vilket den verkligen bör göra så smakerna kommer fram!). Jag har i cola, öl eller äppelmust. Varför? För jag tycker det passar.
Om du föredrar något annat – använd då det!

Barbequesås
Tid: 1-5 timmar  
Mängd: 1 liter

  • Rökta tomater
  • (valfritt)
  • 0.5 liter passerade tomater
  • 2 dl ljust muscovadosocker
  • 1.5 dl rödvinsvinäger
  • 1 dl vitvinsvinäger
  • 1 tsk lökpulver
  • 1 tsk vitlökspulver
  • 0.75 tsk chiliflakes
  • 2 tsk paprikapulver
  • 0.5 tsk cayennepeppar
  • 0.5 tsk kanel
  • 2 msk rökt paprika
  • 2 tsk salt
  • 1 tsk mald koriander
  • 1 msk svartpeppar
  • 1 tsk liquid smoke om man så önskar
  1. Häll alla ingredienser i en tjockbottnad kastrull.
  2. Sjud 1-5 timmar.
  3. Mixa så slätt som du önskar.
  4. Förvara ett par veckor i kylen eller frys ner i isbitsformar.

Kefir – nyttigt, gott och enkelt att göra hemma

by 3 Comments

Det här var en mycket trevlig, ny bekantskap.

För fem år sen var surdegen som en bebis för mig. Med varsam hand sköttes den och belöningen kom i form av bröd och andra godsaker.

I år har kefiren tagit över dess plats. För det här var banne mej något av det mest spännande jag hållt på med på länge.

Kefir är kortfattat en form av syrad mjölk. Ofta hittar man bakterien Lactobacillus acidophilus samt jästsvampen Kluyveromyces marxianus i kefir. Men det händer även en massa andra saker vid tillverkningen. Låt oss därför börja från början.

Kefir är det som vi traditionellt förknippar med bilder på riktigt gamla ryska gummor. I Kaukasien, varifrån kefir härstammar, har det länge ansetts vara ett av skälen till den höga medellivslängden.

Tillverkningen sker genom att man blandar i kefirgryn i mjölk (det går med vilken sorts mjölk som helst) och låter det stå i rumstemperatur 1-3 dagar. Är det riktigt varmt ute är det bra om man ställer in mjölken i kylen någon timme för att kyla ner den. Men det där lär man sig efter ett par försök.

När bakterierna börjar föröka sig och mjölken surnar händer det även en massa andra trevligheter. Bland annat omvandlas laktosen till koldioxid (och lite etanol) vilket gör att kefir dels är laktosfritt (så gott som), dels att det blir lite spritsigt i konsistensen. Nästan som ett mineraliserande vin. Det är en mycket mysig effekt.

Ordet kefir sägs komma från turkiskan keif vilket betyder bra känsla. Sällan kunde ett namn vara bättre valt.

Beroende på hur länge man låter den stå får man olika smaker. Min bästa till frukost är när den fått stå cirka 24 timmar och då tjocknat samtidigt som den är aningen friskare än fil och perfekt som komplement till lite bär och müsli.

Traditionellt använde man kefir som konserveringsmedel till bland annat ost. Tack vare dess surhetsgrad står den sig väldigt länge. Troligen gjorde man en gång i tiden kefir just för att konservera mjölken.

Kefirgryn är en lustig historia i sig. De är inte riktiga gryn utan en perfekt balans av bakterier och jästsvampar. Antingen ber man att få lite av någon man känner eller så beställer man på nätet (den här butiken är bra för det ändamålet). Sen häller man dem i lite mjölk och låter stå. Efter ett par dygn byter man mjölken. Upprepa ett par gånger.

Då växer de till sig och kan användas för att syra en större laddning. De fortsätter hela tiden växa och när man tycker att man har tillräckligt tar man lite och ger till någon som blivit intresserad.

I kylen klarar de sig i sitt mjölkbad någon vecka (jag har aldrig fått ’dåliga’ gryn trots att jag ibland glömt dem framme en vecka i rumstemperatur). De är överlevare utan dess like och får min trotjänare till surdeg att framstå som en curlad prinsessan på ärten.

I USA har kefiren fått status som ett av de högst värderade av superfoods. Att något är så fullpackat med bra bakterier, samtidigt som det är enkelt att göra i ett vanligt hemmakök tilltalar onekligen.

Själv tycker jag det är kanon med ett glas på kvällen. Det visade sig att fler tycker samma sak och orsaken är att kefiren innehåller tryptofan som är en aminosyra som får oss att slappna av. Man blir alltså lite sömnig. Perfekt.

Jag gjorde en film med lite kefir-snack

 

Kefir
Tid: 24-48 timmar  
Mängd: 4 portioner

  • Kefirgryn
  • 1 l mjölk
  1. Häll grynen i en glasburk eller skål (inte av metall).
  2. Slå över mjölken och rör om lite försiktigt.
  3. Täck med plastfolie.
  4. Låt stå i rumstemperatur tills den uppnått önskad smak och konsistens. Testa den efter 24 timmar.
  5. Häll den genom en sil så du behåller grynen. Häll över ny mjölk och upprepa processen eller lagra dem i precis så mycket mjölk att det täcker dem.

Valio, som gör en grymt god kefir i lite större skala än jag gör, frågade mig om jag ville ta fram lite recept och idéer kring produkten och det här är första inlägget i den serien.

Jag har fått betalt för att skriva de här inläggen, men om jag inte hade utvecklat nån form av djupare kärlek till mina gryn och det de producerar hade jag så klart tackat nej.

 

Glass med brynt smör

by 2 Comments

Dra mig baklänges så gott det blir

Jag och brynt smör kan vara världens bästa vänner. Så mycket gott man kan göra med det och möjligheterna är näst intill oändliga. När jag skrev min bok ‘Smör – Kärna, bryna, baka’ så var just en av de saker som jag testade mest desserter med brynt smör i. På ställen där man kanske inte tänkte på dem tidigare.

Det som verkligen stack ut från mängden var den här glassen med brynt smör i. Den blir nötig i smaken som om den vore pepprad med hasselnötter, men samtidigt rund utan att bli för fet. Den har en sån där kvardröjande lustfylld känsla som man har svårt att sätta fingret på, men som man vill uppleva igen.

Fortfarande svårt att tro det, men förra sommaren var det en polare som skickade en bild från en restaurang i södra Sverige där de hade med min glass på menyn, med bild på boken och allt. Det kändes som en bra bekräftelse på att jag inte var helt fel ute.

Jag dammade av det här receptet till en pressträff jag höll i för Pågen förra veckan. Då serverade jag glassen på en bädd av stekta brödsmulor. Använde deras nya BlåbärsLust vilket gav en spännande sötma och bra crunch. Sen serverade jag den med några syrliga maränger smaksatta med passionsfrukt och svart salt som bröt av fint mot den runda glassen.

Det är nästan alltid någon som frågar hur man ska göra recepten om man inte har någon glassmaskin. Mitt svar blir då – köp en glassmaskin. De recept där man påstår att det går att frysa in smeten i en bunke bara man rör om i den lite då och då är trams. Det blir inte bra.

Se till att ta fram glassen ur frysen 30 minuter innan den ska serveras. Ställ in den i kylen så blir den lagom mjuk rakt igenom.

Kolla nu på filmen som jag gjorde för att visa exakt hur enkelt det är att göra glassen:

Om du är osäker på hur man bryner smör så har jag gjort en film även om det:

 

Glass med brynt smör
Tid: 1 timme + väntan 
Mängd: 8 portioner

  • 150 g smör
  • 120 g (8 st) äggulor
  • 180 g (2 dl) farinsocker
  • 2 g (1 krm) salt
  • 1 vaniljstång eller 2 tsk vaniljpulver
  • 400 g (4 dl) vispgrädde
  • 250 g (2.5 dl) standardmjölk
  • Några skivor BlåbärsLust
  1. Bryn smöret, sila och låt svalna.
  2. Vispa äggulor, socker och salt med elvisp i en bunke tills det är som en seg, lite fluffig smet, cirka 5–10 minuter.
  3. Dela vaniljstången och skrapa ut fröna.
  4. Tillsätt vaniljfröna samt 100 g (1 dl) brynt smör i smeten (se till att få med de bruna partiklarna på botten också!). Rör till en slät smet.
  5. Häll i grädde och mjölk samtidigt som du rör för att få bort alla klumpar.
  6. Häll smeten i en kastrull och värm under omrörning på medelvärme till cirka 83 grader, använd helst termometer. Den får absolut inte koka utan ska bara hettas upp. Har du ingen termometer kan du testa genom att doppa en sked i kastrullen och dra ett finger genom smeten på baksidan av skeden. Om det blir ett spår som inte direkt rinner ihop är smeten klar.
  7. Låt svalna minst 3 timmar i kylskåp, men helst över natten, innan den körs i glassmaskin.
  8. Innan servering river man några skivor BlåbärsLust i små bitar och steker i rikligt med smör tills de är frasiga. Låt torka på hushållspapper och lägg därefter som ett strö under glassen på tallriken.

Disclaimer: Jag har fått betalt av Pågen för att testa mitt recept med deras produkt. I det ingick att även lägga ut receptet här på bloggen. Men hade jag inte gillat brödet hade jag så klart inte jobbat med dem. För den som undrar så är PågenLimpa något av en vardagsfavorit här hemma (jag fick inte mer betalt för att skriva det).